5 saker du vill göra under 2014

 Det första som jag tänker på är att jag vill komma över min ångest att resa.

Men jag vet att jag inte få gå för bråttom fram, utan ha små mål, som är realistiska.

Så nummer 1 på min lista blir absolut att klara av att resa utan ångest.

Nummer 2:

klara av kurs 3 hos PawPeds 

Nummer 3:

Få bättre ordning på min odlingslott så att jag kan få fram grönsaker att spara till nästa vinter.

Nummer 4: 

Komma igång med träningen igen med gympa och yoga.

Nummer 5:

Njuta av livet, i stort som i smått!

Hiss & Diss - 2013

Hiss och Diss är inte riktigt min grej kan jag säga.

Känner mig lite för gammal för sånt....med det menar jag inte alls att det skulle vara nåt fånigt för mig.

Nej då, men det är väl kanske inte riktigt så jag fungerar. Eller....jag vet inte.

Hmm....Vad är det jag ska hissa och dissa?? 

Undrar jag.

Händelser, antar jag. Av olika sorter.

Det värsta är att mitt minne är inte av bästa sort, och ju mer jag försöker tänka fram något så blir det nån slags kaos i min hjärna....  

Om jag skulle försöka ändå.

Mina hissar:

Att folk reagerar med kraft mot rasisternas påhopp

Kronprinsessans tal vid Gaygalan

Mina dissar:

Att ett visst främlingsfientligt parti går framåt

Rysslands märkliga beslut i gayfrågan

Se där! Jag fick ju ihop något i alla fall!   

Hittade denna video där vi får träffa den underbara hunden Mishka.

Nu går hon, eller är det en han kanske, på spa!

Så supergulligt och jag längtar ännu mer efter Aksi!   

Igår var jag inte varit särskild aktiv.

Gick inte utanför dörren.

Saknar Aksi.   

Var faktiskt inte beredd på att jag skulle ta så illa vid mig, men jag har varit jätteledsen.

Som om jag lämnat bort mitt barn....

Det går inte att komma ifrån att man (jag?) kommer närmare en hund än vad man gör med en katt. Eller det kanske inte är rätt uttryckt.

En hund beter sig mer som en människa som är kär i sin matte eller husse. Hunden blir glad och visar det så tydligt. Man kan gulla med en hund hur mycket som helst utan att den protesterar.

Som människa får man villkorslös kärlek av en hund. 

Det får man av en katt också, missförstå mig inte, men på ett annat vis. 

Och jag saknar hundviset!     

Men ändå, idag känns det något lättare.

Kvällen när Aksi flyttat tillbaka till sitt förra hem så fick jag efter några timmar denna bild:

Här ligger hon bredvid sin kattkompis.   

Aksi blev välkomnad av de andra hundarna med en massa hundpussar och Aksi verkar nöjd, så det gör att allt känns lättare för mig.

Men saknar henne, det gör jag.

Fast - vilken tur att jag har Agnes kvar här hemma   

Länka till ett inlägg du skrivit från 2013 som du tycker borde läsas igen

Här är ett som jag skrev den 12 april 2013. Om rasism.

Det är ett ämne man inte kan skriva för mycket om.

Läs inlägget HÄR.

Fyrverkerier eller inte?!

Om många djur och för den delen även människor får bestämma så blir det ett rungande NEJ till fyrverkerier!

Och inte bara för att den närmast skrämmer livet ur en del...

det handlar också om att det sprids miljöfarliga ämnen.

Ett förbud för privatpersoner att använda dessa pengaslukare vore på sin plats.

Jag har skrivit på en namninsamling, om du vill så kan du också göra det,

HÄR.

Ser du ett nytt år som en chans att börja om eller är det bara som vilken tid på året som helst?

När jag var yngre tyckte jag alltid att nyårsafton var väldigt speciell och att det nya året verkligen var ett NYTT år.

Men nu, när jag snart blir 62 år, så är jag mest förvånad över hur fort tiden kan rusa iväg och då skulle jag helst vilja vänta med att fira nyårsafton åtminstone ett år till....  

För faktum är att jag knappt vant mig vid att vi lever i 2000-talet och det har vi ju gjort nu i 14 år....

Men jag kan ändå se att det är ett bra sätt att använda nyårsafton till att blicka framåt och ta nya tag. 

Det tror jag är något väldigt mänskligt och något vi gärna gör. 

Så, välkommen år 2014! 

Nu har Aksi flyttat och jag sitter här med rödgråtna ögon.

Trött, ledsen...

men också väldigt tacksam för att jag fått lära känna denna otroligt goa varelse som heter Galaxy, eller Aksi som jag kallat henne.

När jag lämnade över henne på mötesplatsen är jag glad att det var mörkt (varför det egentligen?) för tårarna bara sprutade. Det gör ont i hjärtat.   

Men jag såg att Aksi kände igen husse som hämtade och då blev mitt hjärtare något lättare.

Herregud vad jag kommer att sakna henne!   

Men -

jag har bestämt mig för att känna mig ledsen precis så mycket som jag behöver,

samtidigt som 

jag vet med förnuftet att det kommer att bli lättare med tiden.

Jag kan också fokusera på Agnes, min kattkurs och besöka de platser där hundar inte är tillåtna.

Här kommer en bildkavalkad på Aksi och mig, tagna igår och idag.

AKSI - du har en plats i mitt hjärta för alltid!