S*SENGA'S  SAMMELSURIUM

Inlägg publicerade under kategorin Mindfulness/Panikångest

Av Margita - 25 maj 2015 09:00

Idag inleds ännu en vecka med aktiviteter nästan varje dag.

Det är mycket att göra när man är pensionär! 

Inget soffligg här inte!! 


Lite allvar:

Att få vara i ett sammanhang verkar vara livsviktigt för oss människor.

Då mår vi bra.


Sammanhanget kan vara att ha ett jobb, sjunga i kör, utöva ett intresse tillsammans med andra och liknande. 

Så länge man är ung och frisk har man oftast ett arbete som ger det där sociala sammanhanget.

Men blir man sjuk, arbetslös eller bara når pensionsåldern då försvinner det där naturliga sammanhanget.

För att du ska må så bra som möjligt är det då väldigt viktigt att hitta något som engagerar dig, så att du hamnar i ett sammanhang tillsammans med människor.


För min egen del är jag aktiv medlem i Kungälvs trädgårdsförening och det ger mig otroligt mycket.

     

Sen går jag också på gymmet och det är också ett bra sammanhang. 

 

Att sjunga i kör skulle vara roligt men jag känner att jag redan har fullt. Åtminstone under odlingssäsongen då jag odlar på min lott.

 

Att odla sina vänner är också viktigt. Ibland är jag själv dålig på det. Några av mina vänner har inte Facebook och då måste jag ringa....men jag har blivit för bekväm...det är lättare att ta kontakt via FB.


Den här veckan ser ut så här för mig:

Måndag är det zumba, sista gången för i vår 

Tisdag är jag faktiskt ledig

Onsdag är det plantering med trädgårdsföreningen tillsammans med Kungälvs kommun

Torsdag är det gymmet

Fredag ska jag städa och förbereda ett kalas

Lördag gör jag samma som fredag 

och på söndag blir det stort kalas här!

Min härliga dotter ska firas, hon blev 25 år igår!!   

 


Men glöm inte!

Att leva är ingen tävling.

Att vara aktiv betyder att man är aktiv på sitt eget personliga vis.

Det som passar mig passar inte dig och tvärtom.

Det är viktigt att känna av sin kropp och sitt psyke så att man inte "överdoserar" sina aktiviteter.

Eller tvärtom....att man faktiskt gör för lite...det är inte heller bra för välmåendet.


Så det handlar om att hitta en bra balans.

Svårt, men det går!




Av Margita - 14 april 2015 08:50

Ni som följt mig ett tag vet att jag ibland, men mer sällan numer, skriver om mindfulness och panikångest.

Varför jag skriver om detta ämne beror på att jag hela mitt liv levt med panikångest men hösten 2007 accelererade ångesten till att bli den värsta jag nånsin varit med om. 

 

Det blev så allvarligt att jag började förstå varför människor väljer att ta sitt liv. 

Jag levde vid den tiden med ständig panikångest och det enda som lindrade var när jag satt vid min dator. Det var faktiskt en orsak till att jag började blogga överhuvudtaget.

 

Min stora lycka i sammanhanget var att jag arbetade vid Borås kommun som förskollärare och de erbjöd verkligen en förstklassig företagsvård. Jag fick kontakt med en psykolog som hjälpte mig framåt i mitt mörka liv. Tiden tillbaka har tagit väldigt lång tid. Jag arbetar fortfarande med min ångest men idag är den bara en liten fläkt jämfört med hur det var. 

 

Det har också krävt mycket arbete för mig själv. När jag flyttade till Ytterby, där jag nu bor, så tog jag kontakt med vårdcentralen för att få KBT, alltså kognitiv terapi. Syftet var att jag ville få bukt med min ångest för att resa med tåg och buss. 

 

Där hade jag också tur och fick jättebra hjälp. Numer åker jag obehindrat buss, tåg går ok, men otroligt mycket bättre än för några år sen.

 

Rubriken talar om träd...det var väldigt vad mycket text det blev innan jag kom fram till den...hoppas ni orkar med och är kvar.   

 

Jag älskar träd och har genom åren sökt tröst hos träd. 

Den här texten hittade jag i min dagbok och den skrev jag i januari 2008, när jag fortfarande var i det stora svarta.

 

 

Från min dagbok 11 januari 2008.



Jag har kommit på varför jag alltid älskat och fascinerats och blivit tröstad av träd.


De har en kraftig grund att stå på, i form av deras rotsystem, en rejäl stam som bär upp rötterna och på det alla grenar och kvistar.


Röttterna är basen, starkt förankrad i jorden.


Stammen är det som bär upp och ger trygghet.


Grenar och kvistar söker sig ut i världen med stöttning av rötter och stammen.


I sin helhet bildar trädet något sakralt, något andligt, ett levande väsen att vörda och som jag kan söka kraft och trygghet ur. Vilket jag också gjort vid flera tillfällen i mitt liv när det krisat.


Jag vill vara som ett träd...trygg och full av tillit till mig själv, samtidigt som jag möter världen med respekt och inlevelse.

 

 


Av Margita - 22 januari 2015 09:30

Mindfulness och KBT-terapin har lärt mig detta mycket viktiga:

 


DU ÄR INTE DINA KÄNSLOR!


     

 

 

Av Margita - 18 januari 2015 17:33

Jag har ju berättat för er om min middagsbjudning igår.

Meningen med detta inlägg som jag nu tänker publicera är inte att göra någon ledsen eller orolig utan mer för att jag vill ventilera mitt stora livsproblem. Kanske för att jag också vill försöka förstå varför jag fungerar som jag gör....och kanske kanske finns det någon därute som känner igen sig? Kanske också att jag nånstans vill förklara varför jag inte arbetar när det kanske ser ut som om jag skulle klara det.


I  hela mitt liv har jag haft problem med att umgås med människor.

Va? Det stämmer nog inte med den bild många av er har som känner mig.

Jag vet, för det syns inte utanpå.


För det första vill jag slå fast att jag älskar människor och älskar att umgås med människor.

MEN och det är ett STORT MEN....jag kan bara umgås med människor till en viss punkt, sen måste jag få vara ifred.


När jag var yngre och långt upp i åren faktiskt så kunde jag bli så stressad av att inte orka vara social att jag blev otrevlig, mest inom familjen. Jag blev arg och kunde skrika...  för jag visste inte hur jag skulle minska min frustration över att inte orka, när jag egentligen ville orka....


Det är svårt att förklara vad som händer när jag är med människor, men i stort tror jag det handlar om att jag på något vis ser och hör allt i detalj. Sen försöker jag tolka allt i detalj. Det blir ju i längden väldigt jobbigt och ohållbart. Ibland undrar jag om jag har någon diagnos....men numer tänker jag inte så mycket på det och bryr mig inte heller. Tror jag...


Så om jag ska försöka mig på att förkorta hela den här förklaringen så går det ut på att jag inte orkar vara tillsammans med människor alltför länge pga att jag då blir uttröttad mentalt.


Där har vi antagligen förklaringen till att jag inte har klarat av arbetslivet. Jag blir mentalt stressad och sjuk. Egentligen skulle jag haft ett enmansjobb och kontakten med människor skulle vara helt baserad på min egen ork. Men såna jobb är sällsynta...ja förresten...bonde kanske?!? 


Nåja, igår kväll när alla gästerna gått hem och jag skulle somna inför natten....ja, då kom ångesten. Jag låg i ungefär 2 timmar med ångesten som pendlade fram och tillbaka. Till slut lyckades jag ändå somna.

Det är det som är skillnaden från förr. Numer vet jag att det är ångest, jag vet också att jag kan klara den. 

Med lite andning och mys med Agnes, min katt   så slappnade till slut hjärnan av. Men jag kände det tydligt när jag skulle varva ner att hjärnan var hyperstressad....

och detta på grund av något som jag ju egentligen tycker är roligt!! 

Där kan jag ju tycka att min hjärna kan slappna av lite...men icke.


Men i stort är det ändå ok. Jag har bestämt mig för att en gång för alla inte bry mig om att min ångest poppar upp då och då. Den får helt enkelt inte ta över mitt liv.


Men jag är enormt tacksam för att jag inte har ett arbete att gå till. För det betyder att jag orkar med mitt liv trots allt. Tack Sverige för att jag får leva ett bra liv! Det är ju tack vare er andra som jag kan göra det! Och politikerna som bestämt att det går an att vara sjukskriven på heltid. Tänk om jag varit född i ett annat land....frågan är hur mitt liv då sett ut....

   

Av Margita - 22 oktober 2014 09:34

Vill tipsa er om en bra hemsida som jag hittat.


Den handlar om psyskisk ohälsa, främst ångest och depression.


1000glada.se


Härligt namn!   

 

 

Av Margita - 30 juni 2014 20:45

I fredags morse åskade det ganska så rejält tidigt på morgonen i Ytterby.

Typiskt tänkte jag, och så började min hjärna grubbla och tänka fram katastroftankar som den är van vid.

Till exempel såg jag framför mig att vi skulle ha åska hela vägen ner till Skåne, det skulle regna och hagla och vi skulle åka av vägen, Sen såg min hjärna till att mitt sinne förmörkades och jag såg framför mig att vi skulle få regn och åska varje dag nere i Skåne och allt skulle vara så fruktansvärt jobbigt. Jag skulle vara livrädd hela tiden och inte få en enda lugn stund.   

Så ett tag där på fredagsmorgonen övervägde jag att stanna hemma pga av att det åskade! 


MEN!

 

Jag övervann den paniken; jag tänkte andra tankar som jag lärt mig i KBT-terapin. Jag tänkte:

ok, so what om det regnar hela tiden?? Jag har regnkläder med mig.

Hur många bussar åker av vägen för att det regnar och haglar? Knappast några. 

Hur troligt är det att det regnar precis varje sekund? Inte så troligt faktiskt.

Sen tänkte jag också på hur besviken jag skulle bli på mig själv om jag inte åkte. 

Till sist började jag tänka att ok, det åskar nu, men det gör nog inte det hela tiden.


Jag resonerade alltså med mig själv och samtidigt förnekade jag inte att jag var rädd. Det är KBT och mindfulness i ett nötskal. Man måste observera, acceptera, svara an och släppa taget.

Jag observerade att jag tänkte katastroftankar (vilket min hjärna gör automatiskt), sen accepterade jag att jag tänkte negativa tankar, sen svarade jag an på detta genom att börja försöka tänka andra, denna gång positiva tankar, och till slut kan jag släppa taget, antingen genom att stanna hemma eller faktiskt åka iväg på resan. Jag valde att resa vilket jag idag är såååå lycklig över!! Men märk väl, om jag hade valt att stanna hemma, så hade jag fått lov att acceptera det och tänka att det går bättre nästa gång!

Detta är mindfulness och KBT! 


En lång inledning på detta inlägg, men jag vill ha med det, så att ni förstår vilken stor sak detta varit för mig. Detta att komma iväg på denna resa.


Det roliga i kråksången är att vi sen, resten av hela resan, hade sol, soldis och inte regn en enda gång!   


Vi gjorde vårt första stopp i Halland, närmare bestämt i Eldsberga, söder om Halmstad.

Där besökte vi en privatperson trädgård. Vivian och Philip Tisting.

Vivian har en blogg där du kan läsa om hennes trädgård.

Den heter hackordning.blogspot.com.


Vivian tog emot oss vid huset.

  

Här berättar hon för oss hur trädgården, som är 28 år gammal, har kommit till och det är en trädgård som heter duga. Vacker och spännande på samma gång.

Massor av sittplatser och olika rum.

Det tog ett tag innan man gått igenom hela trädgården. När jag trodde att jag sett hela så visade det sig att det var flera små rum jag inte sett. Så ska en trädgård vara tycker jag.


Nära entrén

 

 

Här följer ett potpurri på bilder från olika delar av trädgården.

Klicka på bilderna så blir de större!

                                                               

Många sittplatser, vilket jag tycker är en fröjd. En trädgård ska inte andas arbete, den ska ge ro.

             

Vid hönshuset. Höns hör också till en trädgård! 

,           

Mullbärsträdet. Har du ätit mullbär nån gång? Får du chansen, så smaka. Nog det godaste bär jag smakat. Tyvärr är trädet alldeles för stort att ha i en liten trädgård.

,   ,         


Liten grönsaksodling

     

Vid växthuset

        

Vivians trädgård är alltså en privatträdgård,men vill man se den så kan man alltid kontakta henne vad jag förstår. Hon har även en del plantor till försäljning vid säsong.

Det är en väldigt vacker och kanske, som Vivian själv sa, en rufsig trädgård. Nu är ju jag en sån som gillar lite rufs, det får inte vara perfekt för mig. Så detta är en oas och jag skulle kunna vara i denna trädgård hur länge som helst och ändå upptäcka nya saker hela tiden.

Många olika växter, vackra växter, spännande växter och även lite roliga saker här och där. Som plötsligt en vattenbrunn mitt i en liten dunge.

Härligt! Väl värd ett besök! 


Tack Vivian för att vi fick komma och besöka din underbara oas!   


 



Av Margita - 12 september 2013 18:14

Har funderat ett tag på om jag skulle starta upp en ny blogg som bara ska handla om ångest. Kanske jag ändå ska fortsätta att skriva här. Här finns ju redan många länkar och en del skrivet.


Men jag skulle vilja utveckla mitt skrivande om ångest. Förmedla information om vad ångest är, vilken hjälp det finns att få osv.


Kan man dela en blogg i två?   



   

Bild: Hemmingson




Av Margita - 24 juli 2013 19:38

Det har blivit lite torka här i bloggen som sagt och det beror inte bara på att det är sommar utan också för att det hänt/händer en del saker här som kräver min koncentration och som tar energi.


Min fina mamma ramlade så illa på midsommardagen att hon fick en lättare hjärnskakning och bröt lårbenet. Jag såg hela fallet och det var dramatiskt. Hon slog huvudet i köksskåpet och man såg tydligt att benet var av. Det blev som en stor utbuktning. Läskigt. Men det värsta var nog att se hennes smärta. Fy attan.

En stor eloge till ambulanspersonalen! Två robusta, lugna tjejer från Ale Ambulans kom inom 10 minuter! Jag faller alltid i stor beundran för allt fotfolk inom vården. De är så proffsiga och man blir så väl omhändertagen.

Mamma hamnade förstås på sjukhus i över en vecka. Opererades dan efter fallet. En operation som vanligtvis tar 1 timme tog 3 timmar för mamma! Så det är inte konstigt om hon har ont fortfarande!

Annars går rehabiliteringen jättebra. Mina föräldrar har haft ett "kom-hem" team som hjälpt till med dusch och träning. Något alla kommunbor får. Tack Kungälvs kommun!

Jag har varit hos mina föräldrar en hel del och hjälpt till under denna tid. I detta sammanhang måste jag höja pappa till skyarna. Han har lagat mat så det står härliga till och servar mamma med hämtning av färskt vatten osv. 

 

Under denna tid har jag också haft många som frågat efter min katt Alice. Jag har ju annons ute om att omplacera henne. Har ingen lust att förklara närmare varför jag omplacerar henne, det har ingen med att göra faktiskt. Men jag har varit noga med att hitta rätt hem till henne. Det är flera som fått nej och några har också ångrat sig. 

Nu verkar det som att jag fått napp och jag är övertygad om att Alice kommer att få det jättebra. Faktiskt bättre än hos mig och det är ju det som jag har eftersträvat. Mer om detta senare.

 


Jag har också påbörjat en KBT-behandling inom primärvården. Så jag får 1 timmes behandling i 10 veckor. KBT är mycket konkret och jag har satt ett första mål: att klara av att ta mig till Strömstad med tåg utan att få panik eller åtminstone att klara av paniken. Jag har inte varit i min kära stad (där min son fortfarande bor) sen 2007.....  så det är dags nu att ta tag i denna rädsla!!!   

Varje vecka har man en hemläxa. Denna vecka ska jag fundera på när jag använder olika flyktbeteenden, alltså när jag undviker saker som jag tror ger mig ångest.


När Alice flyttat så har jag ju tänkt att testa att ha hund. Vi får se när det blir. Jag måste få allt att stämma först så att lilla Galaxy får en så bra start som möjligt. Har längtat så länge efter henne nu.

 


VÄLKOMMEN TILL MIN BLOGG!


Hej och kul att du tittar in!
Här kommer du att få träffa mina sibiriska katter och mig.
Vi kommer att prata om det mesta, så välkommen in!

ÖNSKAR ALLA EN TREVLIG STUND I BLOGGEN!  

SAMARBETE MED MIG

Kontakta mig på mejl:

margita.andersson@gmail.com

TRANSLATE MY BLOG

Jag finns på PINTEREST

INSTAGRAM

@measenga

Hitta recept

hittarecept.se

BLOGGERFY

Här är jag listad

BLOGVERTISER

Bloggportalen

BRA MORGONÖVNING!

 

KATEGORIER

Live Traffic

TÄNKVÄRT!

IAKTTAG, LYSSNA, TIG.

DÖM SÄLLAN.

FRÅGA MYCKET.

 

August von Platen

SÅ SANT SÅ......

   

EN TANKE

 

TILL MINNE

Kalle, vår undulat

1988 - 2002

  

PARNINGSTABELL

SIBIRISK KATT - STUDIE

 

SIBIRISK RASSTANDARD ENL. OLIKA FÖRBUND

Sök i bloggen

För ett år sen

GAMMALDAGS BILDER!

 

BLOGGAR JAG BESÖKER

KATTLÄNKAR

SCRAPBOOKING

MINDFULNESS/panikångest

Andra intressanta länkar

Länkar

Blogtoplist

Arkiv

Besöksstatistik

RSS

Statistik


Skapa flashcards