det verkar som om 1950-talet håller i sig vad gäller popularitet. Konstigt egentligen....finns det inget nytt att komma med....eller varför är vi så retro för det mesta? 

På 50-talet var det ju verkligen nytt, likaså på 60-talet. Det var väl på 2000-talet vi började titta bakåt?

Lustigt.

Nåja, det är som det är. 

50-talet är i alla fall min barndom. Jag är född 1952. Det var nog en väldigt harmonisk tid att växa upp i.

Ja, inte helt och hållet förstås. Inom politiken pågick ju kalla kriget mellan öst och väst och i Ungern var det uppror 1956. Vid den tiden kom det många ungrare till Sverige som flyktingar.

Men överlag upplevde jag det som en lugn tid. Folk var glada och nöjda och såg framåt. 

Samhället blev mer och mer modernt och det byggdes som aldrig förr. Nya förorter smälldes upp i rasande fart, på gott och ont.

Själv är jag uppväxt i centrala Göteborg men när förorterna började byggas flyttade vi till supermoderna Kortedala och senare till Biskopsgården (som förföll och blev ett riktigt fattigsverige).

Här är lite bilder från tiden vi bodde i Kortedal.

Vi smaskar glass vid Kortedala torg. Jag till vänster,  mamma och min lillasyster.

Här är vi på promenad. Jag till vänster, pappa och lillasyster.

Visst är det underbara kläder! Mamma sydde och stickade ALLA kläder!!

På den här bilden är jag yngre än vid de förra. Skulle tro det är från 1955....jag var ganska så storvuxen som liten.   Pappa läser saga för mig.   

.....av blomning!

Här är lite bilder från mina föräldrars trädgård.

Häggen blommar, likaså kungsängslilja och gullviva.

Här finns också en charmig dragspelare. Jag tror det är pappa.   Han spelar dragspel och gitarr och för några år sen brukade mina föräldrar sjunga och spela runt om på olika ålderdomshem.   

För någon dag sen var det första gången vi kunde sitta ute och fika utan att frysa ihjäl av den iskalla vinden. Men visst är det väl konstigt?! Det har blåst från syd, sydväst och varit IS-kalla vindar. Kommer vinden därifrån brukar de ju vara ljumma. Vad händer egentligen?

Nåja, jag blir ju bortskämd som tusan hos mina föräldrar så det blev en godsak i solen. Härligt! 

Snyggt fikabord och snygg dam, det är min mamma det, en pigg och aktiv 83-åring   

Idag har jag en sån där "längta-tillbaka-till-tiden-då-barna-var-små-allt-var-roligare-då-det-var-jobbigt-ibland-men-ack-så-mycket-roligare".........      

Här sitter jag nu, en kvinna i övre medelåldern, barnen utflugna och faktiskt även männen i mitt liv. Trist. Väldigt trist ibland. Men skönt också. Fast....jag vet inte. Är det inte så att det är mest naturligt att ha människor omkring sig? Att leva ensam i en lägenhet kan vara otroligt skönt många gånger, men lika tråååååkigt många gånger. 

Missförstå mig inte nu! Jag är inte olycklig på något vis, däremot just nu lite sentimental och sällskapssjuk. 

Vill ni se lite gamla bilder?! Det vill jag, så här får ni lite vare sig ni vill eller inte!    

Min älskade mormor och jag

Mormor och morfar i deras hem i Grebbestad, norra Bohuslän

fika i mormor och morfats trädgård med min moster Esther längst till höger och moster Ester tvåa som vi kallade henne, gift med min morbror. Ingen av dem lever idag, men finns i mitt minne.   

Det blev visst inte så många bilder på barnen.... det får bli en annan gång. Men en måste jag visa er. Min son. Den här bilden är så mycket honom! Så full av energi och för det mesta glad!   

När mina barn var små och vi bodde på landet utanför Strömstad så hade vi ett tag en liten katt som vi kallade Sigge.

Han fick vi hem alldeles för tidigt vet jag nu och det märktes tror jag. Han lyckades aldrig få fullt förtroende för oss.

Men han var en sötnos!  

 Dottern min är också en sötis!   Här är hon 6 år gammal.

Igår åkte jag iväg till kära dottern för en heldag i Borås.

Vi hade bestämt att åka till Frufällan på förmiddan. Gillar du loppis så ska du absolut ta dig dit någongång. Finns hur mycket som helst, i två våningar.

Jag fick en stor kasse med saker med mig hem. Det hade jag nog inte räknat med, men det var fina saker,  i mitt tycke, och väldigt billigt. Så mycket fattigare blev jag inte.   

När vi kom hem till dottern fick jag äntligen träffa hennes katt som flyttade in i november.

Det är en huskatt med Maine Coonpåbrå som man kan se.

Helt otroligt charmig katt. Hon kom fram till mig direkt och jag höll henne och snusade i hennes vackra päls.

Min dotter och Loui, som katten heter, lekte helt fantastiskt med varann, bla jagade de varann. Vilken go katt! Ska bli jätteroligt att få följa henne genom åren!   

Här är jag med lilla Loui, hon är en sköldpadda, med mycket vackert mönster.

   ,       

På eftermiddan satt vi på min dotters balkong med utsikt över en del av Borås. Solen stekte och vi roade oss med att skoja med fåglarna därute som vårsjöng. Dottern spelade upp inspelningar av samma fåglar som vi hörde.....det blev nog viss förvirring i fågellägret tror jag.   

När vi inte busade njöt vi av solen.

och till teet åt vi en LCHF-kaka som dottern gjort. Smarrig värre! 

Jag blev kvar längre i Borås än vad jag tänkt från början, men tiden rusar ju iväg när man har roligt och dottern och jag trivs så bra ihop. Lyckliga mig!   

Tack Ellen för en härlig dag!

Min dotter ringde mig idag och berättade att hon blivit ägare till en Maine Coonkatt!

Visserligen ingen raskatt, alltså utan stamtavla, men det ska tydligen vara Maine Coon som är kattens föräldrar. Riktigt roligt!

Maine Coon är en storvuxen ras från Nordamerika. Själv älskar jag rasen och skulle gärna vilja ha en. Men det får räcka med de sibbar jag har nu.

Här kan du kanske få en liten uppfattning om hur stora en Maine Coonkatt kan bli.

Jag hittade en mycket charmig video om kattrasen.

Min dotter bor kvar i Borås och idag åkte min syster och jag för att ha en liten "tjej"-träff i staden.

Framme...

Eftersom vi alla tre är lite galna i att leta kläder så blev det naturligtvis ett besök hos Veras Garderob, denna underbara lilla butik, mitt i centrala Borås.

Blir lite avundsjuk när det visar sig att denna underbara mössa inte passar mig, utan däremot min syster. Hon är numer ägare av denna och jag tänker låna den när mitt huvud blivit mindre!   

Ser ut som 20-talsstil och jag älskar kläder från den epoken.

Bildkavalkad från butiken. Klicka på bilden så blir den större.

En fika blev det också på dotterns favoritcafé Orion.

Åh, vad mycket gott de hade där.

Vi smaskade på en jättegod chokladstång och drack kaffe med chai och kanel. Mums!

Sen tog vi förstås en tur hem till min dotter som bor så fint, över takåsarna i Borås.