Idag är jag hemma. Trött, ont i kroppen och i magen. Allt pga upplevd stress. Jag tål väldigt lite eller ok, det kanske varit mycket.  

I fredags var mina föräldrar här, sen följde jag med dem till Ytterby. I lördags jobbade jag i värmen i min systers trädgård. På kvällen ville de spela canasta men jag var tvungen att gå in och sätta mig ner och bara vara och vila. För mycket stimulans för mig....även om jag upplever det som roligt så orkar inte mitt psyke och kropp.  

På söndan var det dags att hämta min kära dotter på Landvetter. Sen var det grillning på kvällen hos hennes pojkväns familj. Ännu mer social aktivitet. Jag gick iväg på måndag till gröna vägen men kände mig från början trött. När jag kom dit var jag tvungen att sätta mig ner flera gånger och jag tog det fysiskt väldigt lugnt. Mot slutet började jag må illa, fick ont i magen och började få panikkänslor. Jag började också se som i en tunnel och min hjärna gick på helsnurr. Det är ett hemskt tärande tillstånd. Känns som att alla tankar bara far fram och tillbaka och stör mig och jag kan inte tänka klart eller slappna av överhuvud taget. Fruktansvärt jobbigt, det är då paniken kommer också.

Så idag håller jag mig hemma och nu har jag lugnat mig lite, men jag vet ännu inte om jag orkar gå imorgon.

Nu kämpar jag med känslor av misslyckande för jag älskar ju verkligen livet på gröna vägen, men min kropp och mitt psyke varnar mig. Det blir för mycket även av det goda. Det är sorgligt, jag är mycket ledsen för detta. Men jag ger inte upp ännu. Fast jag har lärt mig att lyssna på kroppen innan det smäller till ordentligt.

Idag har jag bara varit, andats lugnt och fokuserat på positiva saker.

Önskade jag slapp skriva detta inlägg men jag väljer att dela med mig eftersom jag vet att vi är några stycken därute som lider av samma åkomma och det är väldigt svårt för utomstående att se att vi mår dåligt. Vi kan verka pigga och framåt men inne i oss rider ångestens fasa och den dämpas bara om man får lov att ta livet i sin egen takt.

Så är det. Nu har jag en klump av sorg i halsen. Jag vill så gärna "vara som alla andra"....kunna jobba och "göra rätt för mig"....men jag orkar inte. Ibland tänker jag att det vore lättare att ha brutit nacken och blivit förlamad. Det kan människor förstå. Men det psykiska....det är svårt!

Trots detta väljer jag glädje i livet. 

Här är en bra text som Viktor Frankl skrivit. Ur "Livet måste ha mening"

Allt kan man ta ifrån människan

Utom en sak - den yttersta friheten

att välja förhållningssätt

till det som livet för med sig

 

mamma

10 maj 2011 17:23

Stackars dig önskar vi kunde göra något för att du ska må bättre Hoppas allt blir bra snart Tycker du ska stanna hemma imorgon också

Margita

10 maj 2011 18:16

Kära lilla mamma!
Det räcker så bra att ni stöttar mig! :)

 

Jenny

10 maj 2011 17:32

Jag känner igen mig så väl i det du skriver! För visso mår jag helt OK numera och klarar av att läsa 75% av heltid på Komvux, men jag känner hur fruktansvärt dåligt jag bitvis mår av stressen.
Under många år klarade jag inte av att gå utanför lägenheten ens för små sammankomster ens med personer jag tyckte om. Så jag förstår dig mycket väl! Och visst är det svårt för utomstående att förstå, de som aldrig varit i situationen själva.
Stor styrkekram till dig!

http://jennyelin.bloggplatsen.se

Margita

10 maj 2011 18:13

Tack snälla Jenny! Kram till dig också. Det går att leva ett bra liv trots sitt handikapp men ibland önskar jag att en del kunde vara mer förstående.

 

Budda

10 maj 2011 18:58

Försök att inte se det som ett misslyckande.
Det är viktigt med återhämtning.

Har bokat Gbg-resa i juli. Det kostar knappt något om man är ute i god tid.

Var rädd om dig.

Margita

11 maj 2011 10:01

Tack Budda! Jag ska försöka att inte se det som ett misslyckande fast det är ganska svårt ;)
Känner mig bättre idag men är hemma ändå för att samla ordentligt med kraft.
Kanske vi ses i juli? om jag kan slita mig från kattungarna :)
Du får också ta hand om dig. Kram

 

Kristina

10 maj 2011 21:25

Kramar till dig! Om du vilar några dagar och kommer in i normala rutiner igen så skulle jag tro att det känns bättre! Gosa mycket med missarna :-)

http://kristinaj.bloggplatsen.se

Margita

11 maj 2011 09:59

Tack Kristina! Ja, jag gosar mycket med katterna och det gör mig gott! Jag är hemma idag också så hoppas jag att jag samlat nya krafter. Har du kanske kommmit igång med flytten nu?

 

Ann-Katrin

10 maj 2011 21:51

Jag tycker du är så klok som delar med dig! Vi är inte alltid så bra på att lyssna på vår kropp och själ (inkl mig) och du har kommit på en del knep som du använder. Det har långt ifrån alla! Bra jobbat! Kramar till dig!

http://www.laghamras.se

Margita

11 maj 2011 09:58

Tack Ann-Katrin! Känns så mycket bättre när någon förstår :)

 

Bellan

13 maj 2011 10:22

Åh... ja vad skriver man.... lider med dig förstås. Vad bra ändå att du lärt dig tänka på de signaler kroppen ger och lyssna på dem. Allt måste gå i din takt för att det ska bli bättre. Men förstår att du tycker det är tråkigt att behöva sakta farten när det är roliga saker du gör.
Tur du har förståelse från växthuset.

Härligt att du kan glädjas åt kattungar framöver! Ska bli spännande att se vad det blir, för du lägger väl ut bilder?! Ett vackert föräldrapar är det iaf!

Kramar om dig stort och innerligt!
//Bellan

http://bellan-autism-adhd.blogspot.com

Margita

13 maj 2011 10:56

Jag blir så rörd! Tack för den kramen. :)
Klart jag kommer att lägga ut bilder på kattungarna! hihi....ni läsare kommer att drunkna i bilder...;)
Jag får börja fundera på bolåda snart. :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

"Kod för att importera min blogg till Nouw: 4864799500"  

Nu har jag bestämt mig. Jag kommer inte att blogga via bloggplatsen längre. Men bloggen kommer att finnas kvar så om det är något speciellt man letar efter så förtvivlen icke.   Från och med idag säger jag definitivt ett stort TACK och adjö t...

En längre tid har jag funderat på att flytta min blogg. Är lite trött på den gammaldags designen här....man kan inte göra så mycket och det känns gammalmodigt.   Så när jag nu flyttar så hoppas jag ni följer med!      Jag säger till när det...

Hittade en video på Youtube och blev lite nostalgisk. Har du gjort såna här? Görs de överhuvudtaget idag?    När jag var barn gjorde vi alltid såna här fina hjärtan till jul, både i skolan och hemma. När mina barn var små gjordes de också, ...

Min blogg heter ju Sammelsurium just för att jag skriver om allt möjligt, lite som jag själv är. Det mesta intresserar mig men självklart är jag mer intresserad av vissa områden.   Ett sånt område är det här med miljön. Det började redan i ungd...