Så närmade det sig...min första förlossning.

Jag var rejält nervös. Hade ju ingen aning egentligen om vad som väntade. Tänk om mitt hjärta skulle spricka av smärtan....så gick jag och funderade...

 Det finns helt sannolikt lika många upplevelser kring detta som det finns förlossningar. Detta gäller helt säkert både tiden före, under och efter förlossningen.

Det här är i alla fall min historia.

Min historia tar sin början ungefär en vecka innan bebisen faktiskt bestämde sig för att kika ut. Jag var på en vanlig rutinkontroll hos barnmorskan i Tanumshede då vi vid denna tid bodde i Grebbestad i norra Bohuslän. Vi hyrde ett hus på Kuseröd, nästan precis vid havet. En sommarstuga som var vinterbonad.

Området som är ett sommarstugeområde ligger nära Krossekärr som i sin tur ligger precis vid havet.

Foto: Tommy Carlsson

Nåväl, på denna kontroll upptäcktes att mitt blodtryck var alldeles för högt så jag blev inlagd på lasarettet i Uddevalla. Eftersom vi inte ägde någon bil på den tiden så fick jag ta taxi. Det är ungefär 7-8 mil mellan Grebbestad och Uddevalla så det blev ju inte att barnets far besökte mig någon gång. Alldeles för långt och krångligt att ta sig dit.

När jag legat där några dagar och blodtrycket stabiliserats och jag fått klartecken att åka hem....ja då tyckte bebisen att vi kan väl lika gärna få det gjort nu. Vattnet gick. Men sände hände inget....och inget.

De bestämde att jag skulle få vila över natten och sen, om inget hände under morgonen så skulle jag bli igångsatt med dropp. Barnets far meddelades om läget via lasarettets telefon. Inga mobiler på den tiden inte. Han skulle få skjuts av en kompis nästa morgon för att vara med under förlossningen.

Morgonen kommer och det är stiltje på värkarna. Så de satte dropp på mig...och DÅ! mamma mia, det satte igång som bara den! Jag hann nog inte riktigt med. Dessutom blev jag orolig att barnets far inte skulle hinna fram. Jag kunde ju inte meddela honom att det satt igång med sån kraft. Senare visade det sig att han tagit det väldigt lugnt. De hade till och med stannat vid Dingle för att titta på en älg! Medan jag låg där och redan höll på att föda! Det var rätt oroligt för min del kan jag säga.

Värkarna satte igång vid 8-9-tiden nån gång. Allt gick planenligt. I början andades jag som jag lärt mig och det fungerade bra. Men ju starkare värkarna blev desto mer "borta" blev jag. Lustgasen använde jag flitigt. Men i det stora hela minns jag ändå denna förlossning som en lugn sån. Jag skrek aldrig som jag trodde att jag skulle göra. Nej, jag kämpade mer, liksom grymtade fram värkarna.

När krystvärkarna kom gick det som på räls. Då kände jag nästan ingen smärta alls utan bara jobbade fram bebisen. Så det var helt enkelt en riktigt harmonisk bra första förlossning jag hade. Jag var helt fascinerad av hela händelsen. När moderkakan kom ut och barnmorskan visade upp den blev jag tårögd.

Barnets far kom förresten inspringandes ungefär en halvtimme innan vår son föddes! Vilken tur att han hann! Jag kunde slappna av.

Kl 12.35 den 19 september 1981 föddes vår son. Något namn hade vi ännu inte....men det blev bestämt att han skulle heta Daniel, samma dag som vi åkte hem med vår son.

En större lycka än denna att ha ett nyförlöst barn vid sitt bröst, det har jag aldrig upplevt. Mina barn är min största lycka här i livet. Jag kunde inte slita mina ögon ifrån honom. Han var ju så söt och fin.....och alldeles underbar! Han vägde bara drygt 2 kilo när han föddes så han var lite liten och charmade alla barnmorskor på avdelningen.

Jag blev kvar på avdelningen några dagar så att amningen skulle komma igång vilket den gjorde med bravur. Skjuts hem fick vi av en gammal vän i Grebbestad och det var han som tog alla de här fina bilderna på nyfödd bebis och den nyblivna familjen.

Foton: Magnus Lindström

Fortsättning följer om min första tid som nybliven mamma.....

 

Life of Johanna

27 april 2015 20:59

Bra kämpat! Och tur han iaf hann vara med en liten stund av förlossningen! :) Så söt Daniel var när han kom till världen!

Ja Hugo gör så man lätt blir nöjd med bilderna när han är med. Han är så söt!

Ja har man ett uppdrag får man utföra det som yrkesperson och låta sina personliga åsikter lämnas utanför, kan man inte det bör man söka annat jobb.

http://lifeofjohanna.se

 

Patricia

28 april 2015 17:13

Tack för att du delar med dig av din upplevelse. Jag tycker sådana här inlägg är väldigt spännande att läsa. Det lät som en väldigt smidig förlossning och vilken tur att pappan han komma så han fick vara med på förlossningen.

Haha, ja all denna päls alltså. Ja du vet ju att jag har en samojed med väldigt mycket päls. Jag kammar och kammar (icakassar fyllda) ändå minskar det inte.

Kramar

http://patriciac.blogg.se

 

Marita

28 april 2015 21:33

Vänta bara tills du får hålla ditt första barnbarn i famnen.......

Margita

29 april 2015 09:44

Haha, Marita, underbar kommentar! Jag väntar och väntar på det ögonblicket! Kan ana att det är nåt stort! :)

 

vivi

6 maj 2015 14:29

Kanske är det när man själv fått barn som man tycker det är otroligt spännande att läsa andras berättelser om sin förlossning ...eller så är det bra jag :P
Ledsen att jag inte tittat in på ett tag, lite fullt upp nu som du märkt :(
Massa kramar

http://www.missvivis.se

 

Camilla

7 maj 2015 20:28

Åh, jag älskar förlossningsberättelser! Den ena är inte den andra lik :) Vilken underbar liten gosse ni fick, så söt! Nu är han ju stora karln, säkert stilig som få! :)

http://radhuslivet.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

"Kod för att importera min blogg till Nouw: 4864799500"  

Nu har jag bestämt mig. Jag kommer inte att blogga via bloggplatsen längre. Men bloggen kommer att finnas kvar så om det är något speciellt man letar efter så förtvivlen icke.   Från och med idag säger jag definitivt ett stort TACK och adjö t...

En längre tid har jag funderat på att flytta min blogg. Är lite trött på den gammaldags designen här....man kan inte göra så mycket och det känns gammalmodigt.   Så när jag nu flyttar så hoppas jag ni följer med!      Jag säger till när det...

Hittade en video på Youtube och blev lite nostalgisk. Har du gjort såna här? Görs de överhuvudtaget idag?    När jag var barn gjorde vi alltid såna här fina hjärtan till jul, både i skolan och hemma. När mina barn var små gjordes de också, ...

Min blogg heter ju Sammelsurium just för att jag skriver om allt möjligt, lite som jag själv är. Det mesta intresserar mig men självklart är jag mer intresserad av vissa områden.   Ett sånt område är det här med miljön. Det började redan i ungd...