Berättade jag förresten att Senga's Alija Aram inte längre är tigré?

Det konstaterades av domaren på utställningen, som jag misstänkt, att Aram är spotted. 

Kul! Tycker jag.   Nu blir det till att ändra stamtavlan.

Tigré är randigt och spotted är som fläckar, större eller mindre. 

Mönstret på Alija-kullens killar förändrades med tiden. På några av dem bröts tigrén upp till spotted. Som på Aram.

Tigré:

Spotted:

Fick en sån jättefin julhälsning i min mejl som jag inte kan låta bli att visa upp!

Tack, Lotta från Clarellis.

jag önskar eder alla en fröjdefull jul   

men först en skön Lucia!

Så är det då tredje advent.....redan!

Jag har haft några av mina fina grannar inne på adventsfika. Trevligt.

Önskar er en skön kväll.

och så lite julmusik på det:

Hej svejs på er....hoppas ni har en bra tredje advent! 

Katter är inte dumma.....

Såg en intervju med Klas Östergren på morgonnyheterna häromdan och blev riktigt glad. Det visade sig att han har exakt samma funderingar och tankar kring vår tid som jag har. 

Jag är född 1952 och levde alltså mina första år under 50-talet. Det var ett decennium präglat av mycket optimism och framtidstro, borttaget det kalla kriget och Ungernkrisen. Men jag som ett barn kände av den positiva samhällsandan. Sen kom 60 och 70-talen, då jag växte upp och blev ung vuxen. Även då var det en positiv samhällsanda. Det mesta fick ta den tid som behövdes, människor hade faktiskt mer tid för varandra, även på jobbet. Det var en tid som var fylld av entusiasm, vi unga trodde verkligen vi kunde ändra på världens villkor till det bättre. Överhuvudtaget en tid där det mesta tog tid, om man ska jämföra med idag. Det slags samhälle passar särskilt bra för såna som mig, alltså en människotyp som är stresskänslig. 

Det fanns ingen reklam, vare sig på radio eller TV. Bara i tidningar och på stan. Det gjorde att man slapp all den påtryckning och påverkan som blir av reklam. 

Den mångfald som finns idag av allt kan skapa en stress som är svår för en del människor. Jag föredrar nog att det kunde vara lite långsammare tempo.

När jag på 70-talet arbetade på mina första jobb så blev jag långsamt upplärd av de äldre som redan fanns på plats, det fanns tid för småprat mellan sysslorna, inga mobiler som ringer och avbryter mitt i ett samtal (fast jag gillar mobiler), man var faktiskt mer här och nu. Något som börjar bli en kunskap som måste läras på kurs. Och som man på något konstigt sätt får schemalägga.

Utvecklingen går hela tiden framåt och det är jag för, men ibland undrar jag om inte vi människor handlar för snabbt och för naivt för vårt eget bästa. Människan är tekniktokig och vill utforska, det är bra, men kanske man också skulle stanna upp mellan varven och fråga sig: är det här något vi vill ha? vad gör detta med oss människor? främjar det en sund livsstil eller en bra hälsa? osv osv. Men den tiden tar vi oss inte längre. Vi har nästan blivit som robotar som slaviskt följer "marknaden", alltså kapitalet. 

Jag tycker mig se en stor massa som följer en uppmaning: köp mera, konsumera, tänk inte, för all del - förverkliga dig själv och tänk inte på andra......

Det här ämnet kan jag prata om hur länge som helst......

Skönt att veta att jag i alla fall inte är ensam om mitt tänk....jag har sällskap av åtminstone en, Klas Östergren. Tack för det!