Hurra hurra hurra för Agnes som blir hela 6 år idag!   

Tänk vad tiden går. Vi hämtade hennes hos uppfödaren i Floda, Tuwas Meow, i oktober 2008 och då var hon flyttfärdig, bara 12 veckor gammal.

Här är hon nyfödd.   

Här är hon ganska så ny hemma hos oss då jag fortfarande bodde i Målsryd utanför Borås.

Här är hon något äldre, men ännu inte året vad jag kan minnas.

Agnes är en riktig gosekatt, älskar att gosa och mysa. Här är hennes älsklingsobjekt, min dotters sambo.

När Agnes var 1 år fick hon en syster. Då kom Alice till oss. Agnes tog hand om henne som en riktig storasyster. Då fanns inte något agg emot andra katter. Det har kommit senare för Agnes del.

Här är en sån otroligt söt bild på "systrarna", Agnes till vänster och lilla nykomlingen Alice till höger.

Bilden är tagen av min dotter Ellen. 

Agnes hann vara med vid födseln av 2 kullar innan hon kastrerades. Så länge hon var fertil fungerade hon som en extramamma och var nästan lika viktig för kattungarna som Alice var. Här är hon med Bryony ur Blossomkullen som föddes 2011.

        och här är en liten video där Agnes vakar över kattungarna när de busar på ett litet klösträd.

Det är mamma Alice som slickar kattungen. Detta är också Blossomkullen.       

Agnes har fått vara med om mycket förändringar genom åren så det är kanske inte så konstigt om hon vill ha lite lugn och ro nu. Det får hon också. Hon är älskad av mig och jag tror banne mig kärleken är besvarad.   Grattis min fina fina Agnes!! Och TACK Tuwas Meow för att jag fick äran att ta hand om henne! 

Sådärja, en ny kategori har kommit tiill Sengas Sammelsurium.

Jag måste ju leva upp till namnet sammelsurium....  

Kategorin är BOKTIPS.

Grejen är den att jag läste mycket mer böcker när jag var ung. Betade av flera gamla klassiker redan i 16-årsåldern, men när barnen kom blev det liksom lite stopp. Inte helt och hållet men jag vill komma igång och läsa mer än vad jag gjort de senaste åren. Skönlitteratur då. Annan litteratur har jag sysslat med väldigt mycket, har slukat böcker om katter och trädgård. Vad annars?!   

Så nu har min syster och jag bildat en bokklubb. Kanske vi blir fler så småningom?

Det fungerar som så att vi läser samma bok och sen samlas vi och pratar om boken.

Vi har redan smygstartat lite...jag läste en bok som min syster redan läst och idag satt vi på min odling och pratade om romanen.

Boken heter "Egenmäktigt förfarande" och är skriven av Lena Andersson.

Lyssna här när hon pratar lite om boken:

Läs gärna den här boken! Jag sträckläste den, ville inte sluta läsa.

Det förekommer några väldigt svåra ord här och där men det gör inget. Antingen slår man upp dem eller så läser man bara vidare. 

Du kommer garanterat att bli berörd! Den är starkt berättad och man lider verkligen med huvudpersonen Ester. I början var jag bara arg på Hugo (den man som Ester blir kär i) men ju längre in i boken jag kom desto mer kunde jag förstå hans reaktioner. Det vill säga, jag förstod mer och mer hur han tänkte och fungerade, men jag tycker inte hans agerande är ok. Ester blir helt klart utnyttjad och man kan ju fråga sig hur en man (för ganska ofta är det just män) fungerar som så lätt låter sig beundras. Det är ju tyvärr inte ovanligt.

Nog pratat om den, ifall ni vill läsa den.

Den rekommenderas varmt av mig!

Kanske jag ska syssla med poäng också?

Ok, 10 poäng av 10! 

Agnes, min fina sambo   

I söndags följde jag med mina föräldrar upp till Strömstad för att hälsa på min son och hans sambo.

Vi tog bilen, eller rättare sagt, pappa körde hela vägen och det gjorde han med bravur. Han är ändå 85 år. 

Men det är inte klokt vilken skillnad i tid det gör nu när motorvägen är klar hela vägen, så gott som i alla fall. Det är bara en liten sträcka på några kilometer vid Tanum som fortfarande saknar motorväg.

Förr när vi åkte tog det runt 3 timmar, nu är man uppe i Strömstad på 1 timme och 45 minuter!!    

Ännu längre tid tog det när jag var barn. Då stannade vi alltid efter halva sträckan och tog en rast då vi drack kaffe, saft och medhavda bullar vid en rastplats. Det var annorlunda tider! 

Så här glad var jag när vi kom till Strömstad! 

Vi stannade till en stund vid lasarettet för att titta på en ny brygga de byggt intill detta berg.

Där på berget satt min kompis och jag ibland för att njuta av Strömstads många fantastiska solnedgångar.

Ville man så kunde man också ta ett dopp från berget då det fanns och fortfarande finns en stege ner i vattnet. Mitt i stan, underbart! Strömstad har ytterligare ett badställe i stan men det berättar jag mer om nån annan gång.

Vid berget

Mamma och pappa med berget i bakgrunden

Sen tog vi oss till min son och hans sambo för en fika. 

Det är förstås alltid lika roligt att träffas.

Här står pappa på deras balkong som har utsikt mot Strömsvattnet, ett vattendrag som går genom Strömstad och mynnar ut i havet.

Området där sonen bor är relativt nybyggt och husen är väldigt fina tycker jag. Inga tråkiga fyrkantiga opersonliga hus, nej, dessa hus har linjer och former som gör mig glad.

Bredvid husen finns också en badbrygga ifall man känner för att ta sig ett dopp.

Strömstad är en härlig stad att bo i! 

För en tid sen åkte ju min kompis Emelie och jag upp till min vän Agneta i norra Bohuslän.

På vägen passerar man Uddevallabron som är byggd utanför själva stan Uddevalla. 

Själva bron är magnifik tycker jag och när vi åkte tillbaka på kvällen efter en härlig dag på landet, med en massa god mat och många härliga skratt, så var jag ju tvungen att föreviga stunden när vi passerade bron.

För precis när vi passerar bron spelas en rockig låt på radion som bara underströk hur vi kände oss då - totalt lyckligt upprymda!   

 Dessutom passar musiken in så bra till själva bron....  

Jag är en badkruka, men förra sommaren bestämde jag mig för att det fick vara sista sommaren.

Så nu har jag premiärbadat, lite sent kanske, men bättre sent än aldrig   

Nu vill jag gärna fortsätta, och få in en vana att hoppa i plurret, för jag älskar det verkligen när jag väl är i vattnet. Det är bara det där att doppa sig som jag tycker är f r u k t a n s v ä r t....  

Jag tog mig ut till Marstrand tidigt om morgonen häromdan och här har ni nu beviset på att jag verkligen doppat mig!   

Jag var helt ensam på stranden eftersom jag var där rätt tidigt och det var helt underbart!!

Det får bli fler gånger, synd bara att bussen kostar. Tycker det kunde vara gratis för pensionärer!

Vid stranden

visst är det skönt att kunna vara vid vatten när det är varmt! 

  Idag åker jag upp över dan till Strömstad tillsammans med mina föräldrar. Vi ska träffa min son och hans sambo. Det ska bli så roligt!!

Hoppas du också har en bra dag, antingen du är ledig eller jobbar!

Att prata om tiggeriet är nog bland det svåraste man kan göra just nu.

Det finns så mycket tankar kring detta och alla har sin mening klar, eller i vart fall tror man det.

Jag har en inställning som är den att "vem sätter sig självmant i flera timmar framför en butik för att få ihop lite slantar?". Så som jag tänker så är det något man inte frivilligt gör utan man är i verklig nöd.

Varje gång jag går till affären här i Ytterby så sitter det numer 2 tiggare, en vid varje ingång, och tittar vädjande på mig. Jag har oftast inga pengar att ge, men jag bjuder i alla fall på ett hej och ett leende.

De ler alltid tillbaka och ser väldigt vänliga ut.

Och jag har ständigt dåligt samvete för att jag inte kan hjälpa dem. 

Så idag fick en av tiggarna ett namn och en historia.

Hon började prata med mig, jag har sett henne ofta och har försökt säga att jag vill ge pengar men kan inte.

Hon heter Anna och är från Bulgarien. Kanske hon är 35-40 år. Hon har ett foto på sina barn och vi försökte prata med varann. 

Det gick sådär...hon kan ingen svenska och ingen engelska. Däremot förstår hon italienska och eftersom jag läste liiiiiite spanska så förstod jag en del av vad hon sa.

Hon bor i en husvagn i Göteborg tillsammans med andra.

Hon sitter här i Ytterby nästan varje dag.

Jag tror hon samlade ihop pengar för att kunna köpa skor till sina barn.

Jämfört med henne lever jag ett lyxliv.   

Nu ska jag plocka fram min italienska ordbok och prata mer med henne.

Vad tänker du om tiggare?

......för min mormor,

Berta Levina Karlsson, född Larsson, som föddes denna dag, den 12 juli år 1884.

Hon skulle alltså blivit 130 år idag....

Hon föddes i Grebbestad och levde hela sitt liv där. Grebbestad är en fiskeby i norra Bohuslän.

En liten tid bodde hon också med familjen på Otterön strax intill Grebbestad. Det var när sonen, som drev lantbruk därute på ön, blev inkallad under andra världskriget.

Här är hon tillsammans med sin syster Annie. Berta till vänster.

Berta är här 17 år och det är ingen av oss kvarvarande som vet varför just detta kort togs.

Kanske ingen anledning alls...fint är det i varje fall!

och så här minns jag min mormor. På bilden är hon över 80 år skulle jag tro. Hon har klippt av sig sitt långa hår som hon hade kvar när jag var liten.

Hon var en snäll mormor, som skrev gulliga brev till mig när jag var så sjuk under uppväxten. Fina mormor kommer alltid att finnas kvar i mitt minne.