Det står två olika björkar precis utanför min lägenhet.

Den ena står nära min ingång.

Den andra står på gården nära balkongen.

De är av samma art -

björk....

men ändå så olika just nu i sin höstskrud.

Det fick mig att tänka i symboler.

Om vi tänker oss att björkarna symboliserar oss människor istället.

Björken utanför ingången

och björken vid min balkong

Bägge två tillhör samma art:

Björk

Bägge två har samma behov av näring.

Men de ser helt olika ut, just nu i alla fall.

Likadant är det för oss människor.

Vi är alla av samma art.

Sen hur vi ser ut eller vad vi tycker om,

det spelar ingen roll.

Vi har alla samma behov.

Precis som våra björkar i sin vackra höstskrud.

......tyvärr!! 

Jag har bloggat om detta förut, men det kan aldrig pratas för lite om detta ämne.

Hur står det egentligen till i dagens Sverige?

Du som är ung och frisk  och har ett arbete att gå till, du har (ännu) kanske inte märkt vad som hänt i vårt land.

MEN -

den dagen du blir långvarigt sjuk (låt oss hoppas att du INTE blir det) eller att du förlorar ditt arbete (det är inte heller önskvärt) -

förbered dig då på att bli ekonomiskt utblottad....och inte bara det. Söker du hjälp, så ska du ha ett psyke av stål eftersom ditt liv kommer att granskas i sömmarna på ett mycket obehagligt sätt och när det är gjort så får du troligtvis höra att nej, någon hjälp kan du inte få...

men varför?

Du ligger troligtvis över normen!

Vad innebär detta då konkret??

Du får inte ha några sparade pengar nånstans. Allt måste användas först.

Du måste sälja din bostadsrätt om du bor i en sådan.

Du måste sälja alla dina tillgångar.

När du gjort allt detta och mycket mer, då är du utblottad.

Då kanske du får hjälp. 

Detta kan inte vara sant säger du.

Jo, det är så.

Jag har själv varit där.

Det är mycket smärtsamt. Det räcker liksom inte med att jag är sjuk och inte kan arbeta, jag ska också "straffas" för att jag är sjuk.

Fler och fler människor slås ut i dagens Sverige och det är så otroligt sorgligt.

Det händer till och med att folk tar livet av sig.

De ser inget hopp.

För min egen del har jag haft turen att ha en förstående familj som både hjälpt mig mentalt och ekonomiskt.

Utan dem hade jag troligtvis varit hemlös idag.

Utvecklingen är skrämmande tycker jag.

Till syvende och sist handlar det om vilken typ av samhälle vi vill ha.

Om DU blir sjuk eller arbetslös, vill du då riskera att hamna helt utanför samhället?

Tycker du att det är mänskligt?

Läs den här artikeln, det här hände mig också. 

Jag lever fortfarande på marginalen men håller mig upprätt tack vare min familj. 

Och faktiskt, tack vare att jag lever otroligt sparsamt - jag har ingen bil, jag har gjort mig av med nästan alla mina husdjur pga ekonomin, äter sällan ute, går så långt det är möjligt på gratisnöjen.

Har knappt råd till buss och tåg.

Ibland åker kreditkortet fram för att jag ska kunna resa eller äta. Men jag är MYCKET noga med att betala tillbaka så att inte räntan sticker iväg. Farligt leverne, men ack så vanligt när man har lite pengar att röra sig med.

Kan tillägga att jag ALDRIG köpt nya möbler. Allt är begagnat eller ärvt. Vilket inte gör mig nånting!

Faktum är att jag idag är ganska så trygg i min fattigdom. Jag vet ju ändå hur "mycket" pengar som kommer in varje månad och jag har gjort en budget. Typ. 

Men den tillåter inte extravaganser. Egentligen har jag inte råd med internet heller, men jag tänker inte bli helt isolerad! 

....och jag vill bara ha det till Svenska flaggans dag. Det är vad jag är uppväxt med. Känns så främmande för mig med en nationaldag. Men jag antar att uppväxande generationer kommer att tycka att det är ok.

Fast det vete katten om jag är för det här med nationaldagar. Ökar inte det splittringen länderna emellan? Eller ger det en nation en självkänsla som är nödvändig för att erkänna andra länder och folk? Vete katten....

Nej, jag bryr mig inte om nationaldagen....jag vill att vi ska leva i en fredlig värld där vi inte bryr oss så mycket om vad vi har för ursprung eller färg på huden...vi är alla människor på denna jord, som har blivit såååå liten för mänskligheten.

Stackars oss människor egentligen, vi har det inte lätt - krig, fattigdom, egensinniga diktatorer som gör livet till ett helvete, ja, det finns tyvärr mycket elände på denna jord. Konstigt att mänskligheten inte kan enas och hjälpas åt. Det måste vara ett fabrikationsfel nånstans på vissa individer?! 

Med detta vill jag säga: ha en bra nationaldag! Jag ska inte fira den, men ändå försöka ha en bra dag!

Jag är svensk. Vad nu det betyder? I alla fall är jag född i Sverige av svenska föräldrar.

Det är viktigt att säga just det i detta sammanhang.

Jag som alltså är svensk har på senare tid hört ovanligt mycket, enligt mig, konstiga uttryck och åsikter om invandrare eller människor med utländsk bakgrund. 

Det brukar börja med att människan säger "ja, alltså, jag är inte rasist MEN..." 

Jaha, säger jag då, VAD har det med saken att göra att människan som åsyftas har en annan bakgrund än dig själv?!?! 

Detta är smygrasism som i värsta fall kan växa sig riktigt stort och det skrämmer mig massor!

Jag vill verkligen inte leva i ett samhälle där vi delar in oss i vi och dem! 

En människa är en människa, punkt och slut!! Vi har alla olika bakgrund, om vi så är födda i samma land eller inte. Vi har också olika kultur, också det olika trots att vi är födda och uppväxta i samma land. Så vad är vi rädda för? 

Jag tror att i svåra ekonomiska tider så är det väldigt lätt att ta till syndabockar. Synen blir väldigt snäv. Men jag kan verkligen inte förstå att vi människor inte är klokare än så. 

Läs bifogade länk som Kadir Meral skrivit i Kungälvs-Posten. Jag hade faktiskt kunnat skriva den själv, så tack Kadir! 

Läs här.

Några vardagar i veckan får jag en liten tidning som heter Kungälvs-Posten.

I en av de senaste läste jag en krönika som jag tyckte var jättebra skriven.

Den hade jag velat skriva ner hela här, mejlade Kadir och fick lov att göra det.

Men det är så mycket text så jag mejlade KP för att få texten, men har inget hört från dem.

Tråkigt.

Upptäckte att Kadir har en egen hemsida och där hamnar hans krönikor.

Så i väntan på just den krönika som jag fastnade för så kan ni läsa hans andra tankar.

Klicka här.

Grattis till er alla kära läsare av kvinnligt kön som läser detta. Vad ni ska grattas för vet jag däremot inte riktigt. Mer än att ni är kvinnor då. 

Denna dag firas väldigt olika runt om i världen. I en del länder firas kvinnorna ordentligt, nästan som mors dag här hemma. I andra lever den politiska delen kvar, som här i Sverige. 

Om ni inte visste det så är det från allra första början en dag instiftad av Clara Zetkin redan år 1910. Hon var kommunist så det var en politisk idé att föra fram kvinnors rätt till rösträtt, i första hand.

Sen har dagen utvecklats lite olika. I Sverige på 70-talet, när jag var ung, var det socialistiska grupper som höll i kvinnodagen och man pratade om kvinnors rättigheter, lika lön för lika arbete, rätten till daghem osv. Numer är det inte lika klockrent längre beroende på att samhället förändrats förstås. Nu verkar det som om även andra grupper än socialister tycker dagen är ok för att lyfta fram kvinnans värde och rättigheter. Det är bra det tycker jag. 

Men handen på hjärtat: egentligen vore väl det bästa att vi inte har en kvinnodag? Det skulle ju betyda att vi är lika jämställda - mannen och kvinnan.

Nåväl, stort grattis till alla oss kvinnor! Och ett litet ps: själv fyller jag 61 år idag!   hur blev jag så "gammal" - känner mig inte gammal längre. Känner mig yngre än vad jag gjorde när jag var 50! Underligt men så är det! Den bästa tiden är nu!! 

Bilden lånad från en bloggare.

Måste ju bara få tala om att vår nya jämställdhetsminister, Maria Arnholm, är uppväxt i Kungälv. där jag bor nu.

Och....

Jag har haft hennes, tyvärr bortgångne, far som lärare när jag gick i högstadiet i Kungälv.

Anledningen till att jag överhuvudtaget nämner detta är för att jag vill hedra hennes pappa på detta vis.

Han hette Bengt Arnholm och var en av de bästa lärare jag nånsin har haft.

Högstadiet var en mycket svår tid för mig.

Jag kände mig utanför, annorlunda, och hade i princip inga vänner. Jag var också väldigt blyg och osäker och sa inte mycket alls. Levde mitt eget inre liv.

Detta såg Bengt.

Han pratade med mig, försökte peppa mig och...viktigast...han bekräftade mig.

Det är ju så här i livet - om man upplever som barn att man inte blir sedd så finns det alltid, eller oftast, någon annan vuxen som gör det.

Bengt var en av dem.

Tack!   

Naturskyddsföreningen har en upplysningskampanj just nu om alla de kemikalier som förekommer i vårt egna hem

Våra barn är speciellt känsliga för detta.

Eftersom det förekommer kemikalier i så gott som allt, såsom i maten, kläder, möbler, leksaker osv så kan var och en förstå att det blir en salig blandning av det hela.

Det finns ett namn för det.

Cocktaileffekten.

Man vet inte ännu vad denna blandning kan ställa till med i längden.

Så därför,

 vill nu naturskyddsföreningen att vi alla hjälps åt så att lagen kring de här kemikalierna skärps.

Titta här på Naturskyddsföreningens egen film:

Läs mer om cocktail