Att prata om tiggeriet är nog bland det svåraste man kan göra just nu.

Det finns så mycket tankar kring detta och alla har sin mening klar, eller i vart fall tror man det.

Jag har en inställning som är den att "vem sätter sig självmant i flera timmar framför en butik för att få ihop lite slantar?". Så som jag tänker så är det något man inte frivilligt gör utan man är i verklig nöd.

Varje gång jag går till affären här i Ytterby så sitter det numer 2 tiggare, en vid varje ingång, och tittar vädjande på mig. Jag har oftast inga pengar att ge, men jag bjuder i alla fall på ett hej och ett leende.

De ler alltid tillbaka och ser väldigt vänliga ut.

Och jag har ständigt dåligt samvete för att jag inte kan hjälpa dem. 

Så idag fick en av tiggarna ett namn och en historia.

Hon började prata med mig, jag har sett henne ofta och har försökt säga att jag vill ge pengar men kan inte.

Hon heter Anna och är från Bulgarien. Kanske hon är 35-40 år. Hon har ett foto på sina barn och vi försökte prata med varann. 

Det gick sådär...hon kan ingen svenska och ingen engelska. Däremot förstår hon italienska och eftersom jag läste liiiiiite spanska så förstod jag en del av vad hon sa.

Hon bor i en husvagn i Göteborg tillsammans med andra.

Hon sitter här i Ytterby nästan varje dag.

Jag tror hon samlade ihop pengar för att kunna köpa skor till sina barn.

Jämfört med henne lever jag ett lyxliv.   

Nu ska jag plocka fram min italienska ordbok och prata mer med henne.

Vad tänker du om tiggare?

Egentligen skulle jag inte behöva skriva detta inlägg, men tyvärr ser läget inte ljust ut   

Det här med våld mot kvinnor.

Våldet kan ser ut på så många olika vis.

Fysiskt våld och psykiskt våld.

Att överhuvudtaget detta ska vara möjligt är oerhört trist och att vi ännu inte in i 2000-talet kommit längre, utan nästan tvärtom, oroar mig.

Kvinnor har ofta och är fortfarande väldigt utsatta. Inte bara i andra länder utan även här.

När vi pratar om våld mot kvinnor tänker de flesta kanske först och främst på just att kvinnan blir slagen och att hon våldtas.

Men det finns också psykisk misshandel som nästan kan vara värre, om nu något kan vara värre.

Med värre i detta fall menar jag att det är inget som syns på kvinnan utåt. Dessutom är ofta mannen väldigt belevad mot andra människor, utom just mot sin partner, och det kan vara svårt för andra att se eller förstå att kvinnan mår dåligt och egentligen behöver hjälp.

För självförtroendet urholkas och man blir svag och orkar, vågar, kan inte slita sig ur relationen.

Så i detta fastlåsta läge behöver kvinnan hjälp och då är det skönt att det finns olika organisationer som kan hjälpa till och stötta.

Kvinnofridslinjen är en sån hjälp. 

Det är en telefonlinje som är öppen dygnet runt och vem som helst som behöver hjälp i denna fråga kan ringa dit och få stöd och hjälp.

Om du inte kan det svenska språket finns det tolkhjälp i de flesta språk som talas i Sverige.

Det är väl på tiden att kvinnor respekteras för de människor de är och inte några handelsvaror eller ting som man kan behandla hur som helst! 

Så här ska det inte behöva se ut!!

Idag förtidsröstade jag i EU-valet så nu är det gjort.

Jag har hört många som varit tveksamma till vilka de ska rösta på till EU-parlamentet, men för mig är det i alla fall självklart att rösta på samma parti som jag röstar för Sverige.

Du som eventuellt inte tänkt att rösta alls så ber jag dig tänka om.

Att inte alls gå till rösturnorna betyder att du inte för demokratin framåt, istället urholkas demokratin.

Att vi har en demokrati är inte självklart, det är något som tidigare generationer arbetat sig fram till genom kamp. Det gäller att vara rädd om vår demokrati.

Du kan ju rösta blankt, bara du går och röstar!

Snälla!   

Internationella kvinnodagen kom till för att uppmärksamma ojämlikheten mellan män och kvinnor och sorgligt nog måste vi fortfarande uppmärksamma detta! 

I detta andra årtusende har vi tyvärr väldigt mycket kvar. 

Tyvärr verkar vi vara inne i nån slags backlash just nu, både i Sverige och framför allt skulle jag vilja påstå, i många andra länder. 

Där kvinnor fängslas för brott som vi inte skulle anse som brott utan vi kallar det för mänskliga rättigheter.

Det är faktiskt väldigt sorgligt.

Men trots det tänker jag ha en glad dag.

Jag fyller nämligen år denna dag och jag har lyckats locka hit bägge mina barn på middag!   

Internationella kvinnodagen kom till för att uppmärksamma ojämlikheten mellan män och kvinnor och sorgligt nog måste vi fortfarande uppmärksamma detta! 

I detta andra årtusende har vi tyvärr väldigt mycket kvar. 

Tyvärr verkar vi vara inne i nån slags backlash just nu, både i Sverige och framför allt skulle jag vilja påstå, i många andra länder. 

Där kvinnor fängslas för brott som vi inte skulle anse som brott utan vi kallar det för mänskliga rättigheter.

Det är faktiskt väldigt sorgligt.

Men trots det tänker jag ha en glad dag.

Jag fyller nämligen år denna dag och jag har lyckats locka hit bägge mina barn på middag!   

Åh härliga filmfestival!

Göteborgs filmfestival pågår ju denna vecka och min vän och jag har som tradition att träffas nån av dagarna.

Det här året valde vi att se 

Pussy versus Putin

ja, vad säger man sen....jag är tagen, har så mycket tankar....

För det första är det skönt att det finns människor som är så modiga att de vågar stå upp mot ett auktoritärt samhälle, där kvinnor uppmanas gå tillbaka till spisen och serva männen, där all annan sexuell  läggning än den heterosexuella är förbjuden och leder till fängelse eller avrättning, där andra tankar eller åsikter, än dem som herr Putin och hans gelikar står för, inte är tillåtna, och skulle man yttra sig kan man räkna med fängelse. 

Vad jag lärde mig idag är att den ryska ortodoxa kyrkan står nära Putin och makten. Det var därför protesten blev så stark från ryska statens sida när Pussy Riot framförde sin nu så berömda "bön" i Kristus Frälsarens katedral i Moskva. 

Efter filmen var det en pratstund med filmarna och det var intressant att höra hur själva inspelningen gick till. Vi gick även till ett seminarium där filmarna också var närvarande och fick då veta ännu mer om hur filmen kom till och även om situtation i Ryssland, som verkar bedrövlig.

I filmen finns ingen berättarröst utan åskådaren följer hela tiden Pussy Riots olika aktioner och vad som sen händer. Vi följer med in i polisbilar, ja, för nästan varje aktion leder till häktet. Vi följer också med och får se vad som händer när de arresteras. Efter incidenten i kyrkan åtalas nämligen 3 av medlemmarna och 2 av dem blev dömda till 2 års fängelse.

För vadå kan man undra? Jo, endast för att de på olika strategiska ställen ställt upp sina instrument och sjungit ut sin kritik mot Putin och hans auktoritära gelikar. Kvinnors rättigheter handlar det också om.

Det gör ont i mig när jag ser dessa unga människor skrika ut sin vrede. Det enda de önskar är demokrati och att få tänka och skriva helt fritt.

Filmarna berättade att de alltid hade två såna där, vad heter det?, där man förvarar sin film....hihi...

När polisen kom gällde det att vara blixtsnabb, gå undan nånstans, helst toan, och föra över filmen till en sån där som jag glömt vad det heter, och sen gömma den, i skon till exempel....

Ja herregud....vi har det så bra i vårt lilla land.

Jag känner så för dessa kvinnor.

Så modiga.

Jag vill avsluta med två talande bilder.

Den ena uttrycker precis vad som pågår för väldigt många kvinnor i världen idag. De är inte bara fysiskt fängslade i en cell, de är även fängslade i sitt eget land (så uttryckte filmaren sig)

Men ser ni leendet? Hon vet att hon har rätt!

Skönt att de inte ger upp - och - vi hejar på!!   

Om sannolikhet.

Denna monolog är ju helt oslagbar!!

Tänk vad han kunde härlige Tage!   

För er som är för unga för att minnas så pratar Tage om detta.