Vet ni vad jag ska göra imorgon?!

Jag ska träffa "min" Caelyn från Orkidée-kullen som föddes 2012.   

Hon ägs ju inte längre av mig utan av MissEmmis uppfödning i Göteborg och Caelyn bor hos en fodervärd. Men jag följer Caelyn och har förhoppningar om att jag kanske, kanske kan fortsätta min avel med hjälp av Caelyns kommande kull. 

Vi får se.

I alla fall är det dags för HCM-test imorgon. Utöver Caelyn så är det också Miss Emmis katter S* Sibir's Maxim och Miss Emmis Happy-Go-Lucky Hilma som ska testa sina hjärtan.

Det ska bli så spännande!

Om nu hjärtat ser fint ut på Caelyn så kommer hon att få träffa S* Sibir's Maxim när hon börjar löpa.

Hoppas nu alla hjärtan ser fina ut!!

Och det ska bli SÅ roligt att få träffa bustjejen Caelyn igen!   

   +       = förhoppningsvis SANT!

Ja alltså, hmmm....kursens avslutningschat var den 27 februari men vi har mer tid på oss att sända in restuppgifter. Men efter den 27 mars slutar lärarna att rätta och är man inte färdig då så får man ett personligt schema, för som en av våra duktiga lärare sa: "alla ska in i fållan!"   

Jag har fastnat med två uppgifter, varav en är en genetikfråga och en mattefråga. Sen har jag utvärderingen kvar, den är inte svår. Sist är det projektarbetet. Det har jag arbetat med en hel del, men är ännu inte klar.

Men jag har faktiskt gott mod med att jag ska klara av hela kursen innan den 27 mars, förutsatt då att lärarna godkänner det jag gör. 

Kursen jag gått är nummer 3 hos PawPeds, den så kallade G3-kursen. Den har varit den absolut svåraste av kurserna och jag vet nu att jag är inte den enda som rivit mitt hår i förtvivlan!   

Kurserna är otroligt bra och i mitt tycke något som varje uppfödare bör gå igenom.

Kurs 1 borde alla gå innan kull tas. Kurs 2 efter 1 eller 2 kullar. Kurs 3 efter ytterligare någon kull.

Att syssla med avel är verkligen inte bara att "ta en kull" och man förstår efter dessa kurser vilket otroligt ansvar man har som uppfödare av husdjur. Det är viktigt att man vet någorlunda vad man gör, man måste veta och förstå genetiken för att inte medverka till att förstöra en ras. Man måste också förstå det viktiga i att samarbeta inom rasen, att man inte kan syssla med avel ensam, utan kunskap om vad andra sysslar med inom samma ras. 

Jag kan verkligen rekommendera dessa kurser! 

Vill man läsa sig till samma kunskaper själv så kan man givetvis sluka en massa litteratur, antingen genom att läsa böcker eller att gå in  HÄR.

Det finns också många sidor på nätet som man kan läsa in sig på.

Men det absolut bästa är att gå en kurs där man får svara på frågor, tänka och grubbla och diskutera med andra. Det är helt klart det bästa sättet att lära sig på! 

Min Agnes brukar ligga i mitt knä när jag sitter i soffan.

Ibland blir hon riktigt avslappnad och ser rätt så rolig ut tycker jag!

Stilen!   

Fina Agnes!   

I takt med att jag läser kattkursen hos PawPeds så hålls mitt intresse för avel vid liv med råge, kan jag säga. Nu längtar jag väldigt mycket efter att få fortsätta med min avel!

Men det gäller att vara realist. 

Kattavel är en dyr hobby.

Dessutom är det katterna som bestämmer....

Man kan ha planer men katterna vill något annat.

Till exempel har jag min Agnes här hemma. Hon är världens mest underbara knäkatt, pratig och social, MEN hon trivs inte ihop med andra katter.

Så då står jag vid valet att antingen omplacera henne så att jag kan skaffa en avelskatt eller låta henne bo kvar hemma och jag får helt enkelt vänta med min uppfödning.

Fast!

Jag är ju 62 år....jag hinner bli så gammal (och trött?) innan jag kan sätta igång igen och det känns inte riktigt så roligt.

Så därför har jag börjat fundera på att skaffa en fodervärd. Helt enkelt för att jag inte klarar att omplacera Agnes. Hon betyder alldeles för mycket för mig. 

Kanske också att dela ägarskapet med någon?

Det skulle ju bli liiiiite billigare och så kan jag ändå fortsätta med min avel.

Vi får helt enkelt se...jag försöker spara ihop till ett kattkapital, men med mina knappa resurser så tar det en stund. 

Wish me luck!   

Den här honan hos Wira's har jag fastnat för och jag skulle väldigt gärna vilja ha en kattunge från henne. Vi får la se som de säger i Götet.

Jag följer henne....

S*Maolllich´s Quattya Yodakova

Foto: Bengt Vängstam
För fler bilder av Bengt Vängstam, klicka här.

Nu har det redan gått en vecka sen lilla Aksi flyttade.....

Jag saknar henne sååå mycket, men jag klarar ändå av det väldigt bra. Främst för att jag vet att Aksi inte blev "arg" på mig för att hon flyttades igen.   

Hon kom ju tillbaka till sitt hem där hon bott sen liten valp och jag såg hur hon kände igen sin husse och sen fick jag ett meddelande och en bild och fick veta och se att hon mådde prima. Det betyder så mycket för mig. Lilla hjärtat!   

Men vet ni.....det finns ju nåt som heter:

"Inget ont som har något gott med sig"

det stämmer alldeles förträffligt just nu - Agnes är en helt annan katt.

Helt och helt - men jag märker att hon är mer avslappnad.

Hon är lika kelen som alltid, nästan ännu mer, och hon LEKER, varje dag! 

Det ser jag som ett sundhetstecken, hon trivs helt enkelt!! 

Så härligt att se! Jag får glädja mig åt detta när mina stunder av saknad efter Aksi sätter in!

Fina, fina Agnes!   

Hoppas ni har en skön fredag så här mitt emellan jul och nyår!

Själv är jag ganska så medtagen efter helgen, fast inte för att jag hade det dåligt på något sätt.

Men det är så med min "sjukdom" eller vad det är, jo, psyke är det ju!   

Även om jag gör saker som jag tycker är jätteroliga (som att träffa släkten två dar i rad) så kan det bli för mycket för mig och då sprider sig en matthetskänsla i kroppen och magen protesterar högljutt och beter sig som om jag skulle vara magsjuk, men jag är bara stressad....

Det är förstås inte så roligt, men eftersom jag nu är heltidssjukskriven, så vet jag ju att jag kan ta igen mig efteråt hur många dagar som helst. 

Fast jag önskar att jag kunde slippa det där magtrasslet. Det är det som ställer till det för mig när jag ska resa nån längre stans.

Nåja, nu var det ju Agnes jag skulle berätta om....  

Hon är världens myspropp och älskar att jag gosar med henne. 

Försökte fånga hennes mys på video men det gick sådär....haha...ursäkta felet men jag vill så gärna visa hur gosig hon är.   

När jag tittar på denna video så smälter mitt hjärta och jag känner ett sting av saknad efter Alice och Caelyn. Det är Alice och lilla dottern Caelyn som ligger ner och vilar. Sen kommer Agnes och vill också vara med.