Nu är det snart dags för Alice att gå i pension vad gäller att vara avelskatt. 

På onsdag i nästa vecka bär det av till veterinären. 

Sen ska Alice få vara en vanlig katt, utan förlossningar och vård av kattungar. Hon ska bara få vara.

Det är hon värd. 

Mamma till 3 kullar blev hon:

Kull nummer 1, Alija-kullen, 5 killar:

Aram, Amishai, Aron, Aslan och Arash

Kull nummer 2, Blossom-kullen:

Bolo Bolo, Bryony och Brown Betty

och kull nummer 3, Orkidée-kullen (alla ungarna heter Caleana och ytterligare ett namn):

Calypso och Caelyn

och fina, snälla, vackra mamma Alice:

Jag har en längre tid funderat på att omplacera min fina Alice. Varför då?

Jo, dels för att jag i nuläget känner mig väldigt osäker på att ha 3 katter. Det blir för dyrt för mig, i fall något skulle hända. Mina katter är givetvis försäkrade men ändå kostar det en hel del om katten skulle bli sjuk till exempel. Min Agnes blev ju sjuk häromsistens och då blev jag påmind om hur läget verkligen är, för jag skulle inte ha råd med att någon annan katt samtidigt skulle bli sjuk.   

Sen hade jag en period endast 2 katter och det blev "full harmoni". Katter är som sagt inga flockvarelser på samma sätt som en hund. En katt har revir och kan man inte erbjuda tillräckligt stora revirområden så blir det oro i kattgruppen. 

Sen är det också så att mor och dotter, alltså Alice och Caelyn, har börjat bråka lite med varann. Det är i och för sig säkert deras hormoner som spökar. Bägge två är fertila och löper ikapp. Alice ska ju kastreras och då blir det kanske lugnt. 

Jag slänger ändå ut en liten "annons" här om Alice. Det är inget alls som är klart för min del. Kanske jag ändrar mig och behåller henne. I vilket fall ska hon först kastreras. Sen får jag se hur det fungerar katterna emellan och sen kommer jag väl ändå fram till att jag har ju inte råd att behålla henne   

Hon är världens snällaste katt! Inte den keligaste, men det tror jag faktiskt kan ändras om hon hamnar i rätt hem. Ibland ligger hon ändå i mitt knä och spinner (väldigt väldgt tyst) och njuter. Alice älskar att leka, det är det roligaste som finns. Fast hon snart är fullvuxen så ska det lekas!! 

Hon är född i juni 2009 och kommer alltså att vara kastrerad vid ev omplacering.

Ett krav jag har är att hon hamnar hos någon i min geografiska närhet. Själv bor jag 2 mil norr om Göteborg (Kungälvs Ytterby). Anledningen är att jag vill ha nära för att kunna besöka henne mellan varven. 

Jag är lite osäker på vad slags familj hon bäst skulle trivas i men det lutar åt en barnlös familj. Ett hem där hon kan få vara medelpunkten. Jag tror hennes gosighet skulle blomma ut då. Här hemma hålls det tillbaka av Agnes, som är den dominanta katten. Eller för all del en familj där barnen är större och inte lika livliga och högljudda som småbarn. Kanske tonårsbarn. De kan förvisso vara högljudda men ändå....  

Som sagt, jag slänger ut det här så får vi se. Jag kommer att vara mycket noga med var hon hamnar. Vi måste känna personkemi och det kan ta tid för mig att hitta rätt hem, det vet jag av erfarenhet. Men det får hellre ta tid än att hon hamnar fel.

Här är min fina, goa Alice, som är världens snällaste katt   

Nu är jag hemma igen och försöker varva ner. Hjärnan går på högvarv....

Men det är så förbaskat roligt!!

Både lördag och söndag har jag varit på föreläsning med Ulrika Olsson.

Jaha, vem är hon då undrar väl ni som inte är inne i kattvärlden.

För det första är hon min "guru" eftersom jag tycker hon har så kloka resonemang kring avel. Hon är dessutom påläst och kan sina saker. Hon ser helheten, precis det jag önskar, som jag faktiskt naivt trodde att det var när jag började med avel. Det har jag ju dessvärre förstått att så "enkelt" är det ju inte. Människor är som de är: en del är okunniga, andra är kunniga, en del är försiktiga, andra är "vi kör!", några är lättstötta medan andra raskt skakar av sig kommentarer och åsikter om sin egen uppfödning osv osv. 

Nåväl, Ulrika Olsson är själv uppfödare av Maine Coon och dessutom grundare av den fantastiska PawPeds. Där kan vi uppfödare hämta information om vår ras katter, hälsoinformation och där finns en hel massa att läsa om avel och genetik. De ordnar dessutom kurser i avel och katthållning. Det är de som det i nuläget finns 3 av, fler kommer visst. Jag har gått två av dessa utmärkta kurser och står i kö för nummer 3. Det är ett jättearbete Ulrika har lagt ner på detta: att sprida information och kunskap om avel och hur det fungerar i praktiken, vad som händer om man gör si eller så. Så otroligt viktigt! Det är väl klart att det är fler individer som nu hjälper till i detta arbete men det var ändå hon som började. Strongt gjort! 

Det gäller att vi kattuppfödare inte gör samma misstag som hänt i hundaveln - extremavel med följd att många individer blir sjuka. 

OCH, något som jag också trodde var självklart innan jag började med avel: att SAMARBETE mellan uppfödarna är superviktigit. Själv tycker jag det är jättekonstigt att så många väljer att arbeta själva när avelsarbetet faktiskt skulle bli lättare om vi jobbade tillsammans. Faktum är att vi MÅSTE det för att kunna säga att vi avlar. För annars blir det bara reproduktion av kattungar. 

Ja, jag kan skriva hur mycket som helst om det här. Men det mesta av det som sas på föreläsningen kan man faktiskt läsa om på PawPeds hemsida, gå in här.

Men det var trevligt att träffa Ulrika och att få träffa andra uppfödare. Man lär sig alltid något och kan knyta värdefulla kontakter.

Vi fick diplom också.   

Men roligt och intressant har det varit!

Jag har varit på kurs:  "Avel med framgång" med Ulrika Olsson som föreläsare.

Tänka sig att jag väljer att sitta inomhus en solig dag för att lära mig om effektiva populationer och annat som har med avel att göra, då har det banne mig gått långt för min del.   

Och imorgon är det ytterligare en heldag. Ja, så kan det gå om man skaffar katt!! 

Som tur är får vi ett häfte med oss där allt står nertecknat som Ulrika pratar om. Där fick jag för det att jag skulle visa mig på styva linan genom att föra anteckningar! Haha

Jag hoppas jag är lite piggare i veckan än vad jag är ikväll. Då ska jag försöka skriva ner lite om vad Ulrika pratade om.

Så gott folk. Nu ska jag spela lite spel och sen bara slappa resten av kvällen. Morden i Midsomer på 8:an tänker jag också titta på. Ha en bra kväll!

Det är så skönt att se att Agnes är helt frisk igen. Hon har tills nu ätit specialfoder och jag har nu börjat att blanda i Royal Canins Sensible. Hoppas hon fortsätter att vara frisk och att det fungerar med detta foder.

Katter visar ju inte gärna när de är sjuka. De är ju rovdjur och att visa svaghet är farligt. Men ändå tyckte jag att det syntes tydligt på Agnes när hon var dålig. Hon var liksom inte närvarande och hade ett frånvarande uttryck i ögonen. Nu är hennes pigga ögon tillbaka och jag njuter. Det gör hon också. Titta!

Här ligger Alice och vill vara ifred.

och här är det Agnes som hittat den goa viloplatsen.

Tala om trögfattad matte!

Caelyn gnyr ganska ofta, och jag anser att jag oftast förstår vad hon menar, men i morse bedrog jag mig och jag undrar hur ofta jag gjort det egentligen?!   

För inte ville hon ha mer mat, nej, hon var mätt. Inte heller ville hon leka, nej, något annat ville hon!

Vet ni vad det var? Gosa med mig!   

Jag tog upp henne i famnen och hon la sig genast tillrätta, började spinna och njöt i fulla drag. Och där satt jag med min nyss uppätna frukost och ville inte röra mig! Vi satt och gosade tillsammans en lååång stund, fina, fina Caelyn.

Mina planer för katteriet går i vågor.

Men nu vet jag hur jag vill göra.

Alice, som haft 3 kullar, ska snarast kastreras.

Caelyn är då den enda avelshona jag har kvar och det får duga.   

Jag hoppas hon får förbli frisk och har ett bra hjärta.

Hon ska få gå på utställning och den första blir i maj i Göteborg.

Men det dröjer innan hon får träffa sin dejt. Tidigast sommaren 2014 tänker jag mig att hon ska få träffa en tjusig och mysig hane. Sen hoppas jag kunna ta ca 4 kullar på Caelyn men det är inte heller något som är självklart. Så mycket kan hända. Men det är min önskan.

Längtar efter kattungar efter Caelyn. Men den som väntar på nåt gott väntar aldrig för länge heter det ju.