Imorgon bitti hoppas jag att jag får igång en ny vana.

Jag har anmält mig till ett tidigt yogapass på gymmet.

Sen kör jag lite styrketräning efteråt.

Vi får väl se vad jag tycker om passet. Yoga kan ju vara på så många olika sätt.

Den här yogan är inriktad på bålstabilitet vilket är väldigt bra att träna upp. En stark mage orkar med att hålla upp ryggen.

Efter gymmet ser jag fram mot brunch hos min syster!   

Med detta inlägg tänker jag bara fastslå att mer i detta ämnet tänker jag inte skriva.

Bara så ni vet....  

Men ni kan ju inte ha undgått alla flyktingar som kommer till Sverige just nu.

Jag har en åsikt i frågan och häromdan såg jag en status som var så jättebra skriven och jag skriver under på vartenda ord.

Så orden är alltså inte mina, men jag önskar det.

De är sagda av Magnus hos Cramers där jag arbetstränade för några år sen.

Cramers är en stor och fin handelsträdgård i Hillared lite söder om Borås.

Helt klart värt ett besök!

Så här skrev Magnus som svar på "vem ska betala notan?"

"Det gör hela samhället, du, jag alla. Jag har stort förtroende för vår regering och samhället i stort att hantera detta på bästa sätt. Trots allt så vill de flesta människor i vårt land hjälpa andra. Jag hoppas att vi kan stolt berätta denna historia för våra barn och barnbarn längre fram hur Sverige ställer upp för andra länder som har krig och fattigdom."

Jag vill bara tillägga:

Vi är en jord, ett folk, den mänskliga rasen och vi måste hjälpa varann när vi är i nöd. Hur ska vi annars kunna överleva?

Bilden lånad av pepprat.wordpress.com   

...har väl inte undgått någon kan jag tänka? 

Förr var jag inte så noga med såna här dagar. Tyckte att det bara var ett påhitt från kommersiella krafter och det är klart att det är just det. Men numer så bryr jag mig inte om det utan passar på att fira min pappa (och mamma när det är mors dag) denna dag. Absolut inte med presenter, det tycker jag är överdrivet och ointressant faktiskt. Däremot med tid, bjuda på fika till exempel.

Så idag har jag haft både mamma och pappa på Farsdagsfika här hemma.

Det blev en extra kladdig kladdkaka med egen vinbärskräm till.

Gott och mysigt.

Som tack blev jag bjuden på middag idag.

Fantastiskt att ha så pigga föräldrar i den ålder som jag är (63) och att överhuvudtaget få ha dem kvar. Många av mina vänner i samma ålder som jag har inte någon av sina föräldrar kvar i livet.

Eftersom det är Fars dag tänker jag bjuda på lite bilder på min fina pappa.

En pappa som alltid ställt upp och hjälpt mig. En pappa som läste sagor för oss när vi syskon var små. En pappa som alltid skojat och barnslat till sig så vi skrattat och haft roligt. 

En pappa med känsla för rättvisa och solidaritet och som bryr sig om de svaga.

Pappa drar barnvagnen. Det är jag som ligger där och sussar.

Pappa ger mamma ögondroppar när hon var på sjukhuset efter att ha brutit sitt ben.

Pappa solar på altanen

Finaste pappa. Tack för att du finns och för att du är min pappa.   

Firar ni Fars dag?

När jag för nåt år sen skaffade nya glasögon fick jag ett par som jag skulle använda när jag sitter framför datorn.

Hmmm....de har jag glömt av ända tills idag.

Ser liite bättre nu.   

Trevlig fredagskväll på er! 

Ibland har jag funderat på om jag inte ska nischa mig i mitt bloggskrivande.

Men jag har inte klarat av det. Helt enkelt för att jag är så intresserad av ALLT så jag kan inte plocka ut något speciellt. Kanske jag skulle ha en blogg för varje intresse? Nej, *skoja bara*   

Det är därför jag döpt bloggen till Sammelsurium för det är så det är för mig. Ett sammelsurium av intressen där trädgård och djur helt klart dominerar.

Någon gång fungerar bloggen som en slags dagbok för mig har jag märkt. Förr, när inte dator fanns, så skrev jag ofta ner texter om allt möjligt. Mina tankar, saker jag gick och grubbla på och känslor jag helt enkelt behövde få ner på papper för att bearbeta. Jag har en hel lunta full med anteckningar från barndom till ungefär när datorn tog plats på skrivbordet. 

På sistone har jag också börjat skriva om saker jag upplevt i min barndom och ungdom. Det är roligt värre. Om ni uppskattar att läsa om det är en annan femma. Men jag har fått mycket gensvar om mina inlägg som handlar om förlossning och graviditet.   

Men vissa saker känns svårt att skriva om på bloggen även om jag faktiskt skulle vilja. Risken finns att personer skulle kännas igen och jag vill inte blanda in andra människor som inte kan försvara sig.

Så jag får väl överge tanken att nischa mig och anamma ordet sammelsurium till fullo. Typiskt mig att jag aldrig blir nöjd. Vilket väl är ganska bra egentligen. Då står man ju aldrig still utan prövar nya vägar mest hela tiden. Tycker i alla fall jag är bra. Att slå sig till ro är det värsta man kan göra.

Så medan ni läser detta inlägg ska jag fila på mitt inlägg om min andra förlossning....

Sen tidig ålder har jag funderat på hur det skulle vara att ha barn.

Att jag ville ha barn var helt självklart för mig. Dessutom ville jag ha en hel skara, minst 10.

Jag såg att jag skulle bli familjens centrum som alla samlades kring. Det var födelsedagsfester hit och dit och en massa människor som kretsade kring mig. Men så blev det ju inte.

Livet blir sällan som man tänkt sig när man är runt 20. Det som händer är att livet självt griper in och det gäller att hänga med i svängarna.

Så mitt andra barn kom mycket långt efter mitt första, fast det är med samma pappa, som jag brukar säga. Först när vår son Daniel var runt 8 år så blev jag gravid andra gången. Det blev bara så beroende på att, som sagt, livet självt valde andra vägar.

Men gissa om jag var lycklig andra gången jag visste att jag återigen bar på ett barn!

Den här gången var det inte spännande på samma sätt som första gången. Även om varje graviditet är unik visste jag ju i stort vad som skulle hända, både under graviditet, förlossning och efter förlossningen.

I början av min andra graviditet var jag illamående precis som första gången. Men det gick snart över. Sen fortskred graviditeten utan några som helst bekymmer.

Faktum är att jag mådde jättebra och njöt av att vara gravid.

Vårt arbetsnamn var Ellen....jag tyckte det var lite läskigt, för tänk om det nu var en pojke därinne....men nej! Barnens far var helt övertygad. Det är en tjej därinne och hon heter Ellen!

Ok, Ellen fick det bli.

Sonen fotade mig på trappan till vårt hus nån månad innan dottern föddes.

För rättvisans skull tog jag ett foto på honom.   

Vårt hus i bakgrunden som var ett gammalt skolhus precis utanför Strömstad, närmare bestämt Bjälveröd skola, Skee socken. Eller församling som det heter nu.

Beräknat födelsedatum var runt 24 maj.

På kvällen den 22 maj låg jag och dåsade på TV-soffan och jag kom i nån slags dvala och bara kände väldigt starkt att "nu händer det snart, nu kommer snart Ellen".

Följande natt vaknade jag runt 4-tiden på morgonen och kände småvärkar som tilltog för varje timme.

På morgonen åkte vi in till barnmorskan i Strömstad och det visade sig att jag var öppen 4 cm. Hon tyckte att vi skulle åka ner till Uddevalla direkt, ca 7 mil söderut för övrigt. Men det tyckte inte vi...vi hade nämligen beställt en ytterdörr till huset som skulle hämtas just den dan och H. frågade mig om han trodde att han skulle hinna hämta den. Oh ja, sa jag. Åk du och hämta den, så fort kan det inte gå!

Under tiden  H. var borta för att hämta dörren tilltog värkarna ännu mer och jag började bli nervös. Så när han kom hem satte vi oss allihop i bilen och körde genast ner till Uddevalla KK.

Vår son Daniel var också med. Det är en historia för sig. Han ville vara med vid förlossningen och det fick han. 

Fortsättning följer...

Den här gången är det S* Senga's Caleana Caelyn som är mor till kullen, alltså en kattunge jag själv fött upp och planerade att hålla i avel. Men på grund av att det är väldigt dyrt att hålla på med avel så sålde jag henne istället. Min uppfödarkompis Emelie köpte henne av mig och det känns så bra för vi har samarbetat ända sen jag började med avel (men jag håller inte längre på). 

På det viset kan jag ändå följa mina linjer så att säga. 

Så nu ska jag återigen försöka bena upp det hela.

Den 21 oktober födde alltså Caelyn Emelies M-kull.

Det blev 4 st ungar och precis som i mamma Alices andra födsel blev det lite strul. Strul och strul....det som hände var att det dröjde flera timmar mellan den tredje och sista ungen. Vilket inte alls är ovanligt och anses inte onormalt på något vis. 

När Alice fick sin andra kull var det väldigt lång väntetid mellan första och andra kullen. Jag valde kejsarsnitt den gången, mest för att det var på en fredag och Blå Stjärnan hade stängt över helgen och då skulle jag varit tvungen att åka från Borås till Göteborg....utan bil. Så det vågade jag inte chansa på. Men kejsarsnittet gick ju bra, även om den förstfödda tyvärr inte klarade sig.

MissEmmis har nu alltså två kullar som jag snart ska få träffa!   

L-Kullen

Mor: La Minelle (dotterdotter till Alice och dotter till Betty från min B-kull)

och här sötingarna i MissEmmis M-kull.

Mor: S* Senga's Caleana Caelyn (alltså en kattunge från min uppfödning) 

Är de inte ljuvliga? 

Bilder lånade av MissEmmis.

Det är spännande med dessa kullar också vad gäller färger. Leopold i L-kullen är golden, en speciell färg som bara finns hos sibbar.

I M-kullen är två av kattungarna blåfärgade vilket är jättekul! 

För att se fler bilder på kattungarna så kika in hos MissEmmis blogg! 

Välkommen november månad.

Ingen höjdarmånad kanske.

Beror på...du kanske gillar dimma och fuktig luft?

Det kan vara på ett sätt lugnande, men jag föredrar nog ändå solen.

Men den här hösten har varit unik.

Jag har ännu inte ordnat för vinter på min balkong, men började lite idag.

Min hängpelargon tänker blomma om igen och många växter är fortfarande gröna och fina.

Som månadens tänkvärda säger så uppskattar jag livets "små" mirakel, det har jag allid gjort. Kanske för att jag ofta var sjuk och svag när jag var liten?

"Uppskatta det lilla i livet...för en dag kommer du att upptäcka att det var just det stora i ditt liv."

Ha en bra första november!