Direktlänk till inlägg 12 oktober 2014
Hela helgen har pappa och jag varit hos mamma under besökstiden och hon tillfrisknar mer och mer.
Nu är hon uppe och går alldeles själv. Med rullator förstås. Men hon går stadigt och nästan springer iväg i sjukhuskorridoren.
Domningarna i handen har minskat till bara några fingrar vilket underlättar betydligt för mamma när hon greppar saker. Däremot är domningen i foten och benet kvar, men det hindrar ju henne inte från att gå, vilket är jätteroligt.
Hon pratar också bättre nu men har fortfarande problem med att hitta ord. Det gör henne ibland frustrerad så att tårarna kommer. Klart det. Jag har också gråtit över att min energiska mamma måste kämpa så bara för att berätta en sak för oss.
Men hon är envis och det är bra! Hon tränar och hon vill att vi ska träna med henne. Så vi frågar efter olika saker, vad heter det? När är du född? Vad är ditt telefonnummer osv osv.
Det som jag själv tycker är jobbigast att se är när hon för det första inte hittar de ord hon vill säga, att se hennes frustration gör ont i mitt hjärta. Sen har hon dålig rumsuppfattning så när hon är uppe och går i korridoren så har hon svårt att hitta till rätt sal och säng. Hon gick fel idag, vi ingrep inte för vi ville se hur hon betedde sig. Hon gick alltså in i fel sal, till fel säng och var helt övertygad om att det var hennes säng även om den var helt tom på saker. Vid hennes egen säng ligger det tidningar och diverse saker. Det gjorde ont att se det.
Men vi får hoppas att förbättringen fortsätter som det ändå gjort hittills.
Helgen har varit rolig ändå för mamma (och för oss!) eftersom båda mina barn varit och besökt henne. Det betyder så mycket för mamma vet jag. Det är så vidunderligt skönt att hon känner igen oss alla!
Det kunde som sagt varit mycket mycket värre.
Här är en bild på mamma till vänster och jag med min dotter Ellen. När Ellen var runt 2 till 3 år hjälpte mina föräldrar oss med barnpassning. Så snällt eftersom de fick köra en sisådär 16 mil en väg varannan vecka. Vi jobbade så konstiga tider och vi ville inte lämna bort till förskola innan Ellen var 3 år. De ställde upp utan att vi frågade vad jag minns....de kom med förslaget!
"Kod för att importera min blogg till Nouw: 4864799500"
Nu har jag bestämt mig. Jag kommer inte att blogga via bloggplatsen längre. Men bloggen kommer att finnas kvar så om det är något speciellt man letar efter så förtvivlen icke. Från och med idag säger jag definitivt ett stort TACK och adjö t...
En längre tid har jag funderat på att flytta min blogg. Är lite trött på den gammaldags designen här....man kan inte göra så mycket och det känns gammalmodigt. Så när jag nu flyttar så hoppas jag ni följer med! Jag säger till när det...
Kontakta mig på mejl:
margita.andersson@gmail.com
IAKTTAG, LYSSNA, TIG.
DÖM SÄLLAN.
FRÅGA MYCKET.
August von Platen