Min sentimentala dag är nu på sin höjdpunkt!   

Vet ni vad jag gör just nu?

Jo - 

• jag har hittat två kära gamla kollegor genom Facebook som bor i Strömstad. Vi jobbade ihop på Valemyrskolan i Strömstad, på avdelning Bläckfisken - min absolut bästa tid som förskollärare!   Det arbetslaget kommer jag aldrig att glömma! Kram på er om ni nu läser detta, ni vet ju villka ni är! 
• lyssnar på Radio Prime - radiostationen som det lyssnas på i Strömstad, det existerar bara den i princip, alltså den som folk i allmänhet lyssnar på och som hörs i affärer osv
• kollade upp Strömstads hemsida för att kika genom webkameran som finns där och det ser ut så här där just nu. Så annorlunda mot här i Ytterby där det är kolsvart just nu.

• jag har kollat hur mycket det skulle kosta för mig att ta tåget upp och det går på ca 260 kr fram och tillbaka. Det ska jag väl kunna kosta på mig, ofta, när jag väl klarar av det psykiskt sett!  

Ibland längtar jag tillbaka till det som finns däruppe. Ett relativt lugn faktiskt, otroligt roliga och uppfinningsrika människor, mina vänner och min son FÖRSTÅS och det faktum att det är en bit från en storstad vilket gör att tempot och atmosfären blir lite annorlunda.

.

Men ok, nu har jag haft min sentimentala dag! Nu får det räcka!

Nu ska jag ta nya tag och köra igång med mina rutiner igen här i Ytterby!

Idag har jag en sån där "längta-tillbaka-till-tiden-då-barna-var-små-allt-var-roligare-då-det-var-jobbigt-ibland-men-ack-så-mycket-roligare".........      

Här sitter jag nu, en kvinna i övre medelåldern, barnen utflugna och faktiskt även männen i mitt liv. Trist. Väldigt trist ibland. Men skönt också. Fast....jag vet inte. Är det inte så att det är mest naturligt att ha människor omkring sig? Att leva ensam i en lägenhet kan vara otroligt skönt många gånger, men lika tråååååkigt många gånger. 

Missförstå mig inte nu! Jag är inte olycklig på något vis, däremot just nu lite sentimental och sällskapssjuk. 

Vill ni se lite gamla bilder?! Det vill jag, så här får ni lite vare sig ni vill eller inte!    

Min älskade mormor och jag

Mormor och morfar i deras hem i Grebbestad, norra Bohuslän

fika i mormor och morfats trädgård med min moster Esther längst till höger och moster Ester tvåa som vi kallade henne, gift med min morbror. Ingen av dem lever idag, men finns i mitt minne.   

Det blev visst inte så många bilder på barnen.... det får bli en annan gång. Men en måste jag visa er. Min son. Den här bilden är så mycket honom! Så full av energi och för det mesta glad!   

 Min balkong har äntligen fått lite vårkänsla!   

Efter att lillhusse varit hemifrån i 8 månader så möts han vid hemkomsten av detta. Så rörande!   

Jag har fått rapporter om att parningar hörts och setts mellan Senga's Blossom Brown Betty och Milashka's Idalgo så om ca 3 veckor tar jag mig till Göteborg för att se om Betty är dräktig!

Detta är så spännande och roligt!! 

Idalgo

Betty 

Det var länge sen jag skrev något om mitt "tillstånd".

Jag kämpar fortfarande med min ångest på så sätt att den visar sig vid vissa situationer. Då kommer panikattackerna fortfarande, även om jag idag vet hur jag ska förhålla mig så de blir inte så allvarliga längre, men det räcker till. De tar oerhört mycket energi ifrån mig.

Attackerna visar sig gärna när jag reser. Det tar även på min känsliga mage och det är frustrerande verkligen. Jag får ont, så fruktansvärt ont, men när jag närmar mig mitt hem - då försvinner all ångest och det onda i min mage.

Jag har inte varit i mitt älskade Strömstad sen 2007 just på grund av min ångest. Det gör mig väldigt ledsen, jag vill ju verkligen åka dit upp. Har sonen och många fina vänner däruppe.

Att åka till Borås till min dotter kräver också sitt. 

Men nu har jag bestämt mig för att få hjälp med detta. Mitt liv känns begränsat som det är nu.

Så nu står jag på kö här i Kungälv för att få komma till en psykolog. Under tiden utmanar jag min rädsla genom att resa ändå. Fast min största längtan just nu är att ta mig till Strömstad, kunna vara där nån dag UTAN att få ont i magen och att kunna njuta av att vara där. 

Har funderingar på att börja med små etapper uppåt i Bohuslän. Kanske ta en tur till Stenungsund? Och sen arbeta mig uppåt. 

Konstigt. Jag som har älskat att resa och inte tyckt att det varit något, tvärtom. Älskade att sova över hos alla möjliga människor, älskade att se nya platser. Och nu....rädd, rädd....usch, jag vill inte vara sån här!   

Men jag jobbar på det!!   

Runt Ytterby och Kungälv finns många vackra och olika landskap. 

Här finns allt, som det sig brukar i Bohuslän: hav, skog, äng, åker och till och med fjäll.

Vid Trankärr finns olika slingor och man går genom bokskog och blandad lövskog. 

Blåsippor växer på några ställen och min syster som bott här sen ungdomen måste förstås visa mig detta fina område. 

Först trodde vi att blåsipporna inte visade sig pga att det varit så kallt, men nej då, min syster letade i fel backe. Vi hittade dem och lyckan är gjord och nu är äntligen våren här på allvar.

Vitsipporna blommade också men blåsippor är ju bara så vackra och smäller lite högre än vitsippor tycker jag.   

Några foton från backen med min gamla mobil. Inte så bra bilder. Den sista bilden är tagen av min syster med en ny Samsung smartphone.....  lite skillnad på resultatet.

Betty från min andra kull, Blossomkullen som föddes 2011, är just nu på väg till parning.

Så otroligt spännande!!

Betty är en kattunge jag själv övervägde att behålla i min avel men hade inte råd just då. Som tur var hittade jag en köpare som ville pröva på det här med avel och nu har ägaren efter idogt letande hittat en riktigt fin hane till Betty.

Han heter S* Milashka's Idalgo och är svartvit. 

Bilden lånad av Tsarhegen's och Milashka's som tillsammans äger Idalgo.

Hoppas hoppas att tycke uppstår!!!