Direktlänk till inlägg 11 december 2011
Nu har jag varit singel i snart 5 år!
Fy bubblan, vad tiden går fort.
I perioder är jag ganska så trött på att vara utan partner.
Det blir så trååååkigt ibland.
Ingen att vara glad åt, ingen att vara arg på, ingen att vara sur på.
Samtidigt trivs jag för det mesta med att vara själv.
Ingen som bestämmer över mig, jag kan göra precis som jag vill,
men herre min je, sååååå tråkigt i längden.
Själv tror jag inte det är normalt att leva som jag gör.
Men det är inte självvalt, utan tyvärr var det nödvändigt.
Av orsaker jag kanske inte ska gå in på här.
Jag avundas faktiskt er som har en partner.
Fast bara om relationen är bra.
Jag vet att man kan vara ensam i en relation och då är det bättre att vara utan en partner och vara ensam.
Eller vara själv, som låter lite mer positivt.
Nu undrar jag:
vad skulle ni göra om ni var singel
runt 60 år
längtar efter en man
som kan acceptera och respektera mig för den jag är
kanske särbo?
eller nåt......
HUR skulle ni göra?
Leta på krogen?
Vara aktiv i sällskapslivet?
Gå kurser?
Vara aktiv i föreningslivet?
Söka efter en partner via internet?
Jag menar, en man kommer ju inte bara neddimpandes genom skorstenen!
Något måste göras!
Fast jag vet inte..........
Med den erfarenhet jag har av umgänge med män,
så borde jag nog spärras in och skyddas från det motsatta könet
"Kod för att importera min blogg till Nouw: 4864799500"
Nu har jag bestämt mig. Jag kommer inte att blogga via bloggplatsen längre. Men bloggen kommer att finnas kvar så om det är något speciellt man letar efter så förtvivlen icke. Från och med idag säger jag definitivt ett stort TACK och adjö t...
En längre tid har jag funderat på att flytta min blogg. Är lite trött på den gammaldags designen här....man kan inte göra så mycket och det känns gammalmodigt. Så när jag nu flyttar så hoppas jag ni följer med! Jag säger till när det...
Kontakta mig på mejl:
margita.andersson@gmail.com
IAKTTAG, LYSSNA, TIG.
DÖM SÄLLAN.
FRÅGA MYCKET.
August von Platen