Så heter det häfte som jag nu håller på att skriva färdigt. 

Som nybliven kattägare kan man ha många funderingar och frågor. Jag hade i alla fall tusen frågor innan jag skaffade min första katt.   

Några av dem hoppas jag kunna besvara med detta häfte. Jag kommer att skriva lite om kattens beteende. hälsa och vad som kan vara bra att skaffa innan katten kommer hem till dig. Plus lite annat smått och gott.

Började svara på en kommentar som Emelie skrev och insåg att jag lika gärna kunde göra ett inlägg om det också. 

Emelie ville ha närbilder på killarna för att se hur de har utvecklats. Det är just det som är så fascinerande. De utvecklas hela tiden, både till temperament och färger. Ja, på andra sätt också kanske. 

I början när de var nyfödda svor jag på att jag aldrig skulle kunna skilja dem åt utan att titta på deras märkta klor. Men det kan jag nu - nästan alltid.   

Och vad beror det på då?

Jo, Aram är störst och ljusast. Även om de andra växer ikapp honom så är han fortfarande störst. Hans pälsfärg ändras också, den ljusnar, och han är bara så jättefin. Till temperamentet verkar han lugn, men han är inte först upp i knät när jag kommer utan det är andra. Än i alla fall. Sånt kan säkert ändras. 

Aslan är minst och också mörkast till färgen. Hans ögon ser fortfarande inte riktigt bra ut men jag hoppas ju att det ger med sig. Han har ju faktiskt inte haft dem öppna speciellt länge. Han är annars en kille som håller sig framme även om synen inte är hundra. Det tar tid innan de ser riktigt bra. 

Aron är nog en blivande spelevink. Han känner jag igen på det att han älskar att klättra och busa. Passar nog bra i en barnfamilj. Så har vi Arash, en liten myskille som älskar att vara i knät precis som Amishai. Närhelst jag visar mig så är det Amishai, Arash eller faktiskt också Aron som vill upp i knät - GENAST! 

Men det är Amishai och Arash som är filosofer. De kan sitta och titta väldigt länge på nånting och det ser ut som om de grunnar väldigt.   

De är alla så fina på olika sätt och det är just det som är så intressant med avel. Det ska bli så spännande att få följa mina små och se hur de utvecklas. 

Det har visat sig, till min stora glädje, att Alice är en superduper bra mamma. På alla sätt och vis. Hon fick sitt elddop nu igår kväll och idag. Igår hade jag Ellens killes familj på besök. Sju människor som alla tog i ungarna och pussade på dem. Alice var med och övervakade men var helt lugn. Jag berömde henne flera gånger. Idag hade vi besök av en annan familj med två små barn. Även då skötte sig Alice exemplariskt. Lilla stora fina Alice!!   

Här är Alice ca 5 veckor. Så såg hon ut när vi träffade henne första gången.

Mamma Alice övervakar sina små! Hon är så duktig.   

Hur söt får man bli?? 

Oj, vad jag är glad för att det är så stort intresse för Alija-kullen! Helgen som kommer blir välbesökt här hemma. Då får kattungarna bekänna färg.   

Några av dem som kommer ska testa sin allergi också och vi hoppas förstås att det går bra! Tänk att vilja ha katt och inte kunna ha någon. Så trist. 

Det var bland det bästa jag gjort i hela mitt liv när jag skaffade katt. Konstigt att jag inte gjort det förrän så här sent i livet. För jag har längtat sen jag var ung. Jaja, så är det ibland. Vet inte sitt eget bästa. Men nu vet jag! Hihi.....

Detta blir verkligen inte min sista kull. Avel är jättespännande tycker jag. Är helt frälst. Jag känner mig ärad att få vara med och forma den sibiriska katten. 

Ska göra mitt bästa för att få fram riktigt fina katter med bra temperament. 

Nu när jag fått min första kull kan jag också söka om diplomering genom Sverak. Tycker det är konstigt att man inte ska göra testet INNAN man tar sin första kull! 

Som sagt, nu är mamma Alice och killarna mestadels framme och inte under soffan. Skönt - så mycket roligare när vi kan se och prata och pussa på dem ordentligt!

Lite personligheter börjar nu urskiljas. Aron, Arash och Amishai är de som först kommer fram när jag närmar mig. De vill hemskt gärna komma upp i knät. Alla tre spinner och gosar.

Amishai har förfört mig!   Hade jag haft plats och råd så hade jag behållit honom bara för hans bevekande ögons skull.   Han kan sitta och verkligen TITTA, som en granne sa: en liten filosof! Ja....dessa underbara små liv....vilket mirakel att få vara med om detta! Detta blir inte min sista kull, det kan jag lova!!

Vi har upptäckt världen utanför soffan:

Det är gott att bli kliad på magen tycker vi.

Agnes undrar mest vad detta är för något?!? För det är väl inte samma som var i den där lådan där det fanns sånt där smått, pipigt? De som jag var hjälpmamma till? De här är ju större och ser lite läskigare ut, tycker Agnes.

Hmmm....några av killarna har redan försökt rymma från inhägnaden!     

Får tänka ut något under dagen.....

Återkommer med fler bilder senare. 

Ha en bra dag!

Lite bilder från brottningslekar. Titta på deras härligt stora tassar - och klor!