Direktlänk till inlägg 2 februari 2010
Titta då gärna in på min blogg då och då! Jag tänker berätta om Mindfulness och hur kognitiv terapi och just mindfulness hjälpt mig.
Med full respekt för att det kanske inte hjälper alla så vill jag ändå delge mina egna erfarenheter med förhoppning att någon av er också kan bli hjälpt eller efterfråga tekniken. Vet faktiskt inte om det går att få denna hjälp genom vårdcentralen (jag fick genom min arbetsgivare) men det går ju för allan del att begära att få den hjälpen. Mitt råd är att fråga efter kognitiv terapi och att få lära sig mindfulness. Speciellt om man lider av panikångest.
Hösten 2007 drabbades jag av mycket svåra panikattacker. Har genom hela livet haft attacker, men lindrigare, och med många år emellan. Nu kom attackerna varje dag, flera gånger om dan, nästan oavbrutet och jag blev helt nedbruten. Vågade inte gå utanför dörren, att ta en dusch var en kamp mot demonerna. Jag kan säga att det var det värsta jag varit med om!
Så här i efterhand är jag inte förvånad att det hände mig. Våren 2007 skilde jag mig från ett destruktivt förhållande (för andra gången i mitt liv) och kände en lättnad och oro samtidigt. Jag hade ju misslyckats en gång till
Blev sjukskriven från mitt nya jobb, som jag verkligen sett fram mot. Nu förstår jag att för mig blev det för mycket med en separation, ett nytt boende (som jag däremot älskar) och ett nytt jobb. På jobbet var det dessutom osämja och jag intog medlarrollen vilket är ett drag jag har.
En längre tid hade jag känt en stark, stark oro. Kom ihåg att det kändes som jag gick i en tunnel när jag var på väg till jobbet. Min kropp var som en rejält spänd pilbåge. Kom ihåg att jag tänkte "undrar hur länge kroppen kan klara av denna anspänning". Livet gick mer och mer som i en tunnel, verkligheten började försvinna och demonerna tog över. Jag berättar det här för jag vill att ni ska förstå att jag verkligen var illa däran och trots det så är jag idag relativt lugn och har erövrat en rejält stärkt självkänsla.
Jag överdriver inte när jag säger att jag tittat döden i ögonen och sen kommit tillbaka till livet. Panik anses ju inte vara farligt men på sätt och vis kan det vara det. Blir paniken för kraftig så kan man i ångestens grepp välja att ta sitt liv. Attacken och paniken i sig är däremot helt ofarlig!
Det känns som jag fått livet tillbaka, jag har en bit kvar, men det kommer och jag är så lycklig ska ni veta! Jag njuter av varje sekund, av varje liten detalj, varje möte, varje liten insekt, varje doft, färg, form och att få ge och ta emot kärlek från mina medmänniskor. Det är som en gåva.
Livet får en annan dimension. Plötsligt är vardagen det allra viktigaste och att få vara med sina nära och kära.
Jag har lärt mig "den hårda vägen" hur viktigt det är att vara ärlig mot sig själv och inte göra något som jag inte vill för att jag tror att jag då gör andra lyckliga. Tänk att jag skulle bli över 50 innan jag förstod det!
Oj! är ni kvar? då är jag imponerad. Ett långt inlägg!
Men fortsättning följer......
"Kod för att importera min blogg till Nouw: 4864799500"
Nu har jag bestämt mig. Jag kommer inte att blogga via bloggplatsen längre. Men bloggen kommer att finnas kvar så om det är något speciellt man letar efter så förtvivlen icke. Från och med idag säger jag definitivt ett stort TACK och adjö t...
En längre tid har jag funderat på att flytta min blogg. Är lite trött på den gammaldags designen här....man kan inte göra så mycket och det känns gammalmodigt. Så när jag nu flyttar så hoppas jag ni följer med! Jag säger till när det...
Kontakta mig på mejl:
margita.andersson@gmail.com
IAKTTAG, LYSSNA, TIG.
DÖM SÄLLAN.
FRÅGA MYCKET.
August von Platen